Dax Pierson/Robert Horton Pablo Feldman Sun Riley

Dax Pierson/Robert Horton
Pablo Feldman Sun Riley
Nosordo 006

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2010-01-19 12:55

”A homage to our forefathers” är mottot för Dax Pierson och Robert Hortons skiva ”Pablo Feldman Sun Riley” som släpps på det svensk-spanska bolaget Nosordo. Musiken kommer från två inspelningstillfällen där de parat ihop Augustus Pablo och Morton Feldman under det ena och Sun Ra och Terry Riley under det andra. Och ut kommer en mycket tilltalande musik som blickar bakåt men ändå befinner sig i nutid.

De tre inledande låtarna är inspirerade av Pablo/Feldman. Och i användandet av tystnad som musikaliskt verktyg är ”Winterlong” den som mest påminner om Morton Feldman. Det är sparsmakat och tystnaden lyfter fram tonerna från framförallt melodica, synt och cello mycket distinkt samtidigt som tonerna formas meditativt och dronigt.

De fšljande två låtarna är tätare i sin struktur som vilar på en puls snarare än en rytm. Upprepade slingor av melodica och utdragna droner på ”When a Stone Speaks” gör att musiken får en klart minimalistisk prägel utan att för den skull träda in alltför mycket på Terry Rileys område. Dronerna på ”Winterworld Dub” har en betydligt mer drömmande karaktär och Hortons inslag med gitarr är både passande och fina.

Länken mellan Sun Ra och Terry Riley finner Pierson och Horton i den kosmiska dimensionen i deras musik. Förutom ”Offguard” som är en atmosfäriskt böljande och vackert utdragen komposition, är de andra tre låtarna mer disparata i sitt innehåll. Skiftande spaceljud på synt lägger grund i ”Piece of the Sun” , ”Living Room Music” har en fragmentariskt experimentell ljudbild, om än med en utdragen ton i bakgrunden. ”Drive along the Boundaries of Nothingness” är en spännande remix med inslag av fältinspelningar och suggestiva rytmer, utförd av gruppen Subtle som Dax Pierson spelar med.

Vad som egentligen är inspirerat av vad är inte förklarat. Och förutom i några av låtarna där det är uppenbart är det i flera fall inte självklart. Det gör inte mycket. Musiken står bra för sig själv och förutom den underbara ”Winterlong” är det låtarna med droneinslag jag gillar mest. Idag när så mycket av den dronebaserade elektroniska musiken går i det mörkas tecken känns det välbehövligt att få en annan bild av tillvaron, om än med sorgsna inslag. Men sorg och skräck är två helt olika storheter.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry