Deepchord: 20 Electrostatic Soundfields

Deepchord
20 Electrostatic Soundfilelds
Soma, SOMACD104

Av: Sven Rånlund

Publicerad: ons, 2013-10-02 18:35

Det började regna i mitten av 90-talet. Först kraftigt i Berlin, ett kompakt, mättat regn framför allt nattetid. Spridda skurar föll över städer som Frankfurt och Dusseldorf – inte en droppe uppmättes dock över Wuppertal. Sedan hårdnade vinden och regnet drog vidare över norra England, delar av Skandinavien och ända till USA där det oförklarligt parkerade över Detroit.

Deepchord, som är Rod Modell från Detroit, imiterar bättre än kanske någon annan det sound som formades i Berlin av Basic Channel, GAS, Maurizio, Rhythm & Sound. Dubtechno i botten, ambient i själen, med öronen spetsade mot en vått plaskande ljudbild fylld av både analoga syntar och fältinspelningar. Det är natt i staden när bilen plöjer genom vattenpussarna. Om film noir behövde uppfinnas igen är det här genrens soundtrack.

20 Electrostatic Soundfields varken lägger till eller drar ifrån Deepchords tidigare djupa ackord. Det är statiskt, spöklikt och klangrikt, doppat och filtrerat i samma patenterade storbad. Flera låtar är en dryg minut långa och har tidigare varit ljudspår till installationer och videoverk. Så här på skiva låter det mer som utdrag från skisser som råkat ligga på arbetshårddisken.

Jag kan sympatisera med Deepchords rätt kravlösa mixningsstrategi. Men jag kan inte hjälpa att det känns lite stumt då och då, som om Rod Modell är förnöjd med att hänga upp ljudtapeter i förgrunden när det borde finns mycket mer i musiken att utforska. Någon riktning eller form märks sällan, atmosfären är allt. Som samlingsalbum rätt menlöst, inte minst ställt vid det fantastiska samarbetet mellan Deepchord och Echospace på plattan The Coldest Season (Modern Love, 2007).

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry