Denzel + Huhn Paraport

Denzel + Huhn
Paraport
City Centre Offices, Towerblock 036

Av: Tobias Norström

Publicerad: fre, 2009-10-23 01:12

City Centre Offices är ett av de bolag som längst försökt hålla tag vid det uttryck som i Sverige sedan tidigt 2000-tal kallats ”electronica”. Vad jag åsyftar är den poppiga motreaktion mot den IDM-dogm bolag som Warp etablerade för elektronisk musik under 90-talet, en våg som peakade och dog ut i och med The Postal Service mästerverk ”Give Up”, 2003. Varför City Centre Offices kämpat så hårt för att hålla liv i ett i princip redan uttömt uttryck är oklart men det verkar som att det nu börjar blåsa förändringens vindar på kontoret i Berlin. I och med Marsen Jules ”Les Fleurs” från ifjol började nämligen bolagets utgivningskatalog röra sig ifrån poppig downtempo-doktrin och mot mer experimentella uttryck. Det senaste släppet i raden är Denzel + Huhns andra album ”Paraport” – en skiva jag sedan första genomlyssningen haft ett högst ambivalent förhållande till.

Denzel + Hunhns musik utgår ifrån en mångfasetterad kärna och tar sig uttrycksmässigt en rad olika former. Från byråkratiskt monotona stycken präglade av en genomborrande dramatik baserad på en slags splittring rent uppbyggnadsmässigt till lågmälda men påtryckande basgångar i modern ambient anda. ”Paraport” liksom virvlar fram utan egentlig riktning men med fascinerande ljudlandskap som till en början eggade mig rent intellektuellt.

Problemet är bara att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till albumet rent känslomässigt, de tekniskt skickligt utformade styckena säger mig egentligen ingenting utöver att de är konstfärdigt uppbyggda. Men en något grådaskig och ångestdrabbad söndag för ungefär två veckor sedan talade helt plötsligt ”Paraport” ett tydligt språk genom mina hörlurar. Likt en famn av tröst bäddade de tidigare bara tekniskt skickliga ljudlandskapen in mig i en känsla av stöd och välbehag. Jag insåg hur ”Paraport” istället för att förmedla något känslotillstånd snarare arbetar mot lyssnarens redan befintliga sinnestämning. Hur musiken saknar en sista byggsten som kräver fullt engagemang och underkastelse av lyssnare för att läggas på plats.

Om man väljer att hänge sig fullt ut åt ”Paraport” är det ett album med mycket att ge. Om inte är det i vilket fall en hoppfull fingervisning om City Centre Offices utveckling till ett intressant och nytänkande skivbolag.

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry