Differnet - Medium: Cassette

Differnet
Medium: Cassette
Zeon Light Kassette zeon light 035

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: tors, 2013-03-21 18:27

Så kommer då en ny 13-låtars fullängdare med Differnet, sex år efter Collapsing Universe. Formen är god, bandet har finslipat sitt uttryck och den som är bekant med deras tidigare skivor lär definitivt känna igen sig. Det handlar fortfarande om elektroniskt färgad och ganska sävlig pop som vävs ihop med mer experimentella inslag. Men jag tycker inte att bandet kört fast i en form, snarare tvärtom: man har lyckats inkorporera influenser från vitt skilda håll och stoppat in det i Differnet-lådan.

Skivan inleds med ”The Evaporites” (med Erik Möller på sång) och ”Little Brittle”, två poppiga låtar med kropp och kraft. Därefter kommer ett av mina favoritspår, smått mystiska ”We Desire Fancy Cakes”, en elektronisk fest för örat. Fyra spår i mitten, ”Last Stop”, ”The Box”, ”Archipelagos” och ”Hideous Creature” (komplett med sorgset kamelgnägg) är alla ganska fria till formen, som om improvisation och intuition givits större utrymme än komposition och struktur. Här finns inga tydliga refränger, det är musik som pågår och utvecklas organiskt.

Här finns också en lite oväntad cover. ”Dawn” är ursprungligen ett samarbete mellan den italienske filmkompositören Piero Umiliani och jazzsångerskan Helen Merrill. Låten återfinns på soundtracket till Franco Rossis film ”Smog” från 1962. I händerna på Differnet blir den en udda och något främmande fågel. Sången är pitchad (tror jag) och låter nästan androgyn. Det blir något av en anakronism: jag hör en sargad sångare/sångerska på ett rökigt kafé i Berlin, för hundra år sedan. Samtidigt hör jag en sång från framtiden, från rymden. En märklig tidsresa. Spåret efter, ”Shrinagari”, lånar uttryck från världsmusiken. Har ingen aning om det finns någon koppling till Kashmir eller nåt sånt. Men det är ett uppsluppet spår som även innehåller något som känns som highlife-gitarrer. Syntpoplåten ”Repetition” som kommer därefter känns väldigt konventionell i jämförelse.

Man ska inte heller låta sig luras av den elektroniska inramningen. Mina fördomar skulle lätt kunna få mig att tro att allt är syntetiskt skapat och kontrollerat i dator. Lyssnar man noga, gärna i hörlurar, hör man att det är väldigt mycket som spelas och framförs med akustiska instrument. Oftast går det inte att avgöra, det flyter sömlöst ihop till en helhet. Ännu en detaljrik och spännande Differnet-skiva som vinner på att man lyssnar flera gånger.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry