Differnet The Title Of The Record

Differnet
The Title Of The Record Is The Text Printed On The Cover; Or Nothing At All
Friendly Noise 026

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: ons, 2009-10-28 15:20

Namnet på denna grupp bör väl ses som en sinnrik lek med ordet different. Att Differnet skulle vara annorlunda på något vis vill jag inte påstå, dock ser jag hos dem en rad unika kvaliteter. Förvisso tillhör de en växande skara av artister som kombinerar popmelodier och traditionella rockinstrument med elektronik, knaster och brus. Det skulle vara lätt att ta hem lättköpta poänger och tillskriva Differnet en relativ anonymitet i jämförelse med andra akter, bara för att tiden går fort, indietronica-skivorna kommer och går, och kraven är högt ställda.

Men som jag ser det har Differnet flera avgörande styrkor som gör att de med lätthet står upp mot åtminstone mina krav. Dels låter de musiken tala för sig själv, utan större anpassning eller kompromisser. Det känns som att de tänkt en tanke och tror på dess konsekvens. Jag uppfattar en tålmodighet i det egna skapandet – ja, en sund obryddhet inför hur musiken kan tänkas mottas av lyssnaren. Dessutom lyckas de i en popkontext bibehålla mystiken i musiken och därmed undvika att vara självförklarande eller överdrivet explicita. Influenserna och referenserna är närvarande och integrerade, men ändå för mina öron utraderade.

Det nya albumet tar sig olika uttryck var gång man lyssnar på det, ständigt nya saker finns att upptäcka. Jag diggar det jag hör och det borde fler göra. Den nyfikne lyssnaren erbjuds bland annat: processad robotsång av Anna-Karin Brus, kaskader av analoga synth-spasmer, en Young Marble Giants-cover, melodisk bas, raka dansrytmer bakom ett hörn, getingsurr bakom nästa. Sist men inte minst ingår väl valda gästspel av The Radio Dept:s Johan Duncanson, CDOASS och Sarah Nyberg Pergament (Action Biker).

Stilkänsla, komplexitet och paradoxer genomsyrar albumet. I grunden har musiken en fragmentarisk prägel och samtidigt är den oerhört välarrangerad. Det är på ett sätt väldigt strömlinjeformat och samtidigt finns där en dynamisk ljudbild som ser till att detta inte är ett album som man somnar till. Kärleken till principen om rätt ljud på rätt plats går inte att dölja. Kort sagt ett välljudande och sammanhållet album som vill bli spelat.

(Publicerad 2005)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry