Differnet_Memories : Testbild!_Barrikad

Differnet
Memories Are Magnetic: The Lost Tracks 2001-2011
International Byzantine Machines
Testbild!
Barrikad
Kalligrammofon #22

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: tis, 2011-12-13 16:04

Hösten 2009 slutade Friendly Noise finnas i formen av ett skivbolag. Eftersom FN i mitt tycke var en perfekt plattform för svårdefinierade band som Differnet och Testbild! så kändes det berättigat att fråga sig vilken väg – och inte minst vilken distributionsväg – dessa band skulle ta härnäst. Två år senare släpper i varje fall båda banden varsitt album, i det ena fallet enbart som digitalt album i egen regi (Differnet), i det andra fallet som fysisk vinylskiva i 300 exemplar samt som digital nedladdning (Testbild!). Inget märkvärdigt med det. Det som är märkvärdigt är att båda albumen hamnat ett par snedsteg utanför den massmediala radarn och därmed riskerat att missas av både gamla fans och potentiellt ny publik. Den första delen i förra meningen är varken ovanlig, konstig eller farlig – den andra är möjligen något allvarligare. Särskilt som det är två helt utsökta skivor vi talar om.

Differnet har precis firat tioårsjubileum och tittar man i cv:n så är det en hel del musik som släppts i olika sammanhang. Som titeln avslöjar så sträcker sig samlingen Memories Are Magnetic - The Lost Tracks 2001-2011 precis över denna tioårsperiod. Enligt bandets egen utsaga är detta ingen best of, inget hopkok av outtakes och rariteter utan snarare en presentation av en kollektiv minnesförlust. Spår som mer eller mindre glömts bort, som förvandlats till spöken i uttjänta datorer, ihågkomna endast av hårddiskarnas magnetiserade skivor. Samtidigt: är det inte precis där vi befinner oss just nu, när den musikaliska världen blir alltmer immateriell, när de kollektiva minnena blir mer och mer magnetiserade? Okej, pigga bloggosfärer har funnits länge och innovativa streamingtjänster kan fungera som stora kraftpaket, men går det att enbart förlita sig på dem om man vill nå ut med sin musik?

Memories Are Magnetic hittar jag i varje fall det bästa från Differnets olika världar: den futuristiska syntpopen, de sävligt knastrande elektronikväggarna, de alltmer omfattande inslagen av dansant techno (à la systerprojektet Liminals). Detta känns så väl genomfört och sammanhållet att jag prompt vill ifrågasätta sanningshalten i att de här låtarna skulle ha varit bortglömda. Jag vet inte exakt hur det går till men här finns en konsekvent linje som gör att det faktiskt inte spelar någon roll ifall spåret är från 2002 eller 2010, om låten är en livetagning, har en tillfällig gästsångare eller om det handlar om en remix. Bandet hade i princip kunnat låtsas som ingenting och släppt det här som en helt ny skiva; jag undrar hur många som hade kunnat lista ut att låtarna spelats in under ett helt decennium. Men, och detta känns viktigt att påpeka, det handlar om hög lägstanivå, inte om brist på utveckling.

Testbild! är såklart något helt annat, åtminstone om man pratar rent musikaliskt. Men skillnaden i attityd, förhållningssätt och – faktiskt, ibland – uttryck kanske inte är så jättestor mellan de två banden, när allt kommer omkring. Koncepttänkandet, avsaknaden av tydlig frontfigur, en dos inåtvändhet eller två, en dos oförutsägbarhet eller två, en viss hemlighetsfullhet, viljan att omsorgsfullt leta sig fram till precis det man är ute efte. Jag har tidigare försökt ringa in det hela som konstpop; pop som vågar ha ambitioner och anspråk. Om Differnet är elektroniskt färgad konstpop så är nya Testbild!-skivan akustiskt präglad konstpop. Ramarna den här gången – akustisk instrumentering, texter på svenska – gör Barrikad till en välljudande, vacker och väldigt sympatisk popskiva, rik på både detaljer och nyanser, lyriskt jazzig i sin framtoning, snäll och mjuk men inte inställsam.

Den största styrkan hos Testbild! är nog just deras förfinade känsla för hur man lyfter fram melodier. Det här är verkligen kompositioner i ordets rätta bemärkelse. Varje låt känns optimalt arrangerad: små, exakta och harmoniskt intressanta ackordbyten, vackra sångslingor som tar oväntade vändningar, konstpauser och andra dröjande partier, inspel av glockenspiel, trumpet eller vibrafon. Nej, man är långt ifrån färdig med skivan efter en eller två genomlyssningar. Den smyger sig på en och lockar en att utforska den på nytt, precis som flera av de andra Testbild!-skivorna. Utan att reflektera över det särskilt mycket associerar jag snabbt till den luftiga och melodiska vokaljazz som Monica Zetterlund gjorde tillsammans med Lars Färnlöf i mitten av 60-talet, till exempel "Att angöra en brygga" och albumet Ohh! Monica!. Sedan ser jag plötsligt att Barrikad-spåret "Interlude" skrivits av Monica Z:s samarbetspartner Bill Evans; cirkeln är sluten. Testbild! är väl kanske inte ett jazzband på det sättet men deras klangbotten kan mycket väl finnas precis just där.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry