Diverse Artister: Classic Banjo from Smithsonian Folkways

Diverse Artister
Classic Banjo from Smithsonian Folkways
Smithsonian Folkways SFW CD 40209 (Border)

Av: PM Jönsson

Publicerad: tis, 2013-11-12 01:03

En av de Folkwaysskivor med amerikansk folkmusik jag lyssnat mest på är den utökade cdutgåvan av Mountain Music of Kentucky som för första gången gavs ut 1960. Ett fantastiskt dokument med inspelningar gjorda av John Cohen, musiker (New Lost City Ramblers), fotograf, filmare, skribent och musikforskare. En nästan lika bra John Cohen-inspelad skiva är High Atmosphere: Ballads and Banjo Tunes from Virginia and North Carolina (Rounder, 1975) som även den har släppts med extramaterial. Mountain Music of Kentucky innehåller olika typer av musik, men det är en hel del banjolåtar, bland annat av Roscoe Holcomb, Bill Cornett, Willie Chapman och Lee Sexton, fyra musiker som även finns med den senaste volymen av Folkways samlingsserie och inspelningarna kommer givetvis från John Cohens fältinspelningar.

En skillnad gentemot bluesmusiker som återupptäcktes under den här tiden när folklorister och den så kallade bluesmaffian åkte runt i den amerikanska södern var att musiker som Holcomb och Cornett aldrig hade spelat in några skivor tidigare. Många var farmare eller kolgruvearbetare som spelade musik till vardags, på helger eller under familjehögtider. Lee Sexton var ett undantag, han var i perioder professionell musiker, men hade inte spelat in några skivor innan John Cohen knackade på dörren. Roscoe Holcomb blev snabbt populär under 60-talets folk-revival och inspirerade Bob Dylan med sin oefterhärmliga falsettröst och snabba, känsliga banjospel. På urvalet från Folkways enorma katalog finns andra kända namn, som hade fastnat på shellac eller vinyl innan det sena 50-talets inspelningsresor, som Wade Ward, Dock Boggs och Elizabeth Cotten, en av tre kvinnliga banjospelare på skivan. Jag måste även ta upp Hobart Smith, som tillsammans med sin syster Texas Gladden spelade in en lång rad låtar för Alan Lomax i början av 40-talet. Hobart Smith kan ses som ett exempel på hur olika traditioner förenades; han föddes 1890, kunde spela banjo, fiol och gitarr, var baptist, inspirerades lika mycket av svarta som vita musiker, och uppträdde tidigt på turnerande så kallade minstrel- och medicine-föreställningar och även i finrum som vita huset.

Classic Banjo from Smithsonian Folkways spelar Hobart Smith "Banging Breakdown", en snabb melodi, med fotstamp som tar slut redan efter en minut och tjugoen sekunder. Banjolåtar är ofta korta, samlingen presenterar trettio spår på en enkel-Cd. Förutom gamla gubbar och damer finns även senare inspelningar, i sedvanlig Smithsonian Folkways-ordning är det en pedagogisk utgåva, med olika tekniker och traditioner som irländsk tenorbanjo, jazzstuk, moderniserad bluegrass och varianter av giganten Earl Scruggs inflytelserika banjostil. Willie Chapman attackerar banjosträngarna stenhårt, det skulle inte förvåna mig ett dugg om Bill Orcutt är ett stort fan. En annan av mina favoriter på skivan är Rufus Crisp (född 1880), "Walk Light Ladies" - inspelad på 40-talet - är melodisk och rytmisk, med den där speciella känslan som bara att banjo kan frambringa.

När skivan tar slut stannar jag kvar i Folkways universum, via en skiva (från 1972) med Rufus Crisps 40-50-tals-inspelningar. Vad jag kan förstå det enda han spelade in. Där kan man höra honom stämma banjon på olika sätt, prata gamla minnen, berätta om Old Beaver, sjunga om en blåögd flicka med en röst som tar sig igenom decennierna utan problem. Och det är just det här som är det bästa med Folkways Classic-serie, även om man har dykt omkring i den enorma katalogen i många år finns det alltid nya namn att upptäcka!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry