Diverse artister Elektronisk kompilation

Blandade Artister: Elektronisk kompilation
Blandade Artister: Elektronisk kompilation
Stupid Dream Records SDR005

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tors, 2009-10-15 10:09

Det brukar sägas om svenskar att vi är särskilt fina på anpassning. Särskilt gäller det vår musik. Släpp ned en av oss på spansk mark och snart har vi en flamencoguru (Erik Steen), spola upp en skåning på en grekisk strand och vips är en bouzouistjärna född (Ale Möller). Innerst inne var Zelig svensk och givetvis är vi också här hemma världsetta i musikaliskt epigoneri. Inte sällan, dessvärre, till priset av originalitet.

Skivbolaget Stupid Dream Records samlingsplatta ”Elektronisk Kompilation” är – ni anar vartåt det här lutar – en sampler som tydligt visar att svenskar också kan. Det låter ”rätt”. Som hade just svenska hemmapulare särskild access till de hemliga mixrecepten för knastertechno, electro, club, triphop, digidub. Så (ut)bildade är vi att det ur en skara mestadels okända, kreativa elektroniska artister går att krama fram en samlingsplatta som, med något undantag, låter lika tekniskt oklanderligt som ogenerat plankat.

Musiken beskrivs av bolaget som ”great, smart and experimental new electronic music”. Nåja. Det jag hör är ekon ur electronicans vida ljudstrut. Anmärkningsvärt många – och det är kanske lite svenskt – är vokala spår. Här saknas inte korsbefruktningar, som The Paperclips synthpoppiga ”Adrian” och Sophie Rimhedens rap-remix av Ish:s ”Discolista”.

Annars är det överlag ofrånkomligt att man sätter likhetstecken mellan kopia och original. Ibland måste jag skruva upp ljudet för att höra att det inte är vad det låter som: Portishead, Fennesz, Monolake, Mokira, Kim Hiorthøy, Sigur Rós, Daft Punk, Alva Noto…

Några spår står ut ur mängden. Node gör förryckt digidub som inte hade behövt skämmas för sig på en Basic Channel-samling. Discolor håller ihop en disig ljudväv med skickligt spridda och sparsmakade trumljud. FAP:s ”Våld och blod” är en hårt processad loop med kantiga mikrotoner som gradvis kraschar i en vägg av vitt brus.

Verkligt experimentella ambitioner hör jag bara i en låt av Gävles egen Merzbow – Olle Oljud. Hans ”Vår fina livskvalité”, med skitigt lo-fi till skillnad från samlingens i övrigt boostade välljud, startar i blixtrande elgitarrnoise, inkorporerar demonisk röst och feedbackelektronik som mot slutet toppas med – munspel. Knäppt, starkt, originellt.

(Publicerad 2008)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry