Diverse artister: Gothenburg 08

Blandade Artister: Gothenburg 08
Gothenburg 08
Fang Bomb, FB006

Av: Sven Rånlund

Publicerad: mån, 2009-10-05 14:04

Göteborg har inte alltid varit landets experimentella musikstad. Legendarisk är Rune Lindblads debutkonsert på Folkets Hus 1957, när hans pionjärtidiga version av musique concrète hånades i lokalpressen och fick delar av publiken att kräva biljettpengarna tillbaka. Annorlunda var det 1988, då Radium 226.05 som en sen hyllning gav ut en dubbel-lp med Lindblads musik. I bakkatalogen hade skivbolaget två samlingsskivor, ”Gothenburg 84” och ”Gothenburg 86/87”, två tidsdokument över en sällsynt kreativ period (som kanske lever lite väl gott på sitt rykte; den som såg Radium-utställningen på GEIGER-festivalen ifjol påmindes om att bolagets utgivning inte var alltigenom hardcore. Bland skivor av Cortex, Karkowski och Elggren fanns också, hrm, Stillborn och Stonefunkers…).

Nu har Sveriges Sheffield förärats en ny dokumentation. ”Gothenburg 08” är namnet på unga skivbolaget Fang Bombs samlingsplatta. Att det är en göteborgsk kärleksaffär märks redan av skivomslaget. En ljuvlig bild på en av Slottskogens gåtfulla pelikaner pryder utsidan, på insidan en arkivbild från 1978 av Eriksbergs numera nedlagda varvsverkstad. Det är en tankeväckande resa, från den ruffiga arbetarstaden med Göta älv som världens hamninlopp till evenemenangsstaden som växer så det knakar. En stad som fortfarande, efter tjugo år, har en undergroundscen som stretar på i motvind med klubbar, bolag och föreningar till försvar för bråkig, icke-kommersiell elektronisk musik.

”These are the actual sounds of the city”, står det på skivan. Okej, hur låter Göteborg i dag? Elektrifierat. Instrumentalt. Hårt. Maskinellt. Upphackat. Minimalistiskt. Analt. Lite ambientalt. Och ganska drömskt.

Manligt, kunde man också lägga till, för på skivan medverkar bara män. Synd. Det är inte representativt för Göteborg 2008 – till exempel borde Mariam Wallentins elektronik/röst-soloprojekt Variam vara med, och förstås Midaircondo. Kanske fanns det praktiska skäl till urvalet, eller inte, i vart fall känns den enkönade uppställningen lite unken.

Läcker är annars den musikaliska blandningen. Flera spår står ut med artister som slipat sina elektroakustiska redskap till personlig stil. Medverkar gör Jasper TX, Anders Dahl, Porn Sword Tobacco, The Skull Defekts, Tsukimono, Joel Brindefalk, Dead Letters Spell Out Dead Words, Viktor Sjoberg & Jonas Lindgren, Sewer Election. Sju soloartister, en duo, en grupp. De flesta har tidigare gett ut skivor på göteborgsbolagen iDEAL Recordings och KningDisk, några har utländska utgivningar i ryggen. Ingen skivdebuterar, ett faktum att jämföra med de tidigare nämnda göteborgssamlingarna. Då var det dyrt med studiotid, nu gör man professionell musik i köket.

Vassast i denna skara finner jag Anders Dahls ”Strätta, flockblomstriga 4”, ett niominutersspår i hans flockblomstriga-serie, så nära icke-akademisk, komplex elektroakustisk musik man kommer i dag. Gitarr, bas, piano, melodica – och tjocka skivor av skrapande, sprakande, skitiga, elektroniska ljud. Dahl bygger apparaterna själv, zoomar in mikroskopiskt på detaljer, det låter magnetiskt, furiöst, splittrat, med akustiska instrument som drar ut vilande linjer. Jag kommer att tänka på både Albert Ayler och Tape, de senare kanske för instrumenteringen med melodica och gitarr. Musik utan stadig puls, en tidlös, självupptagen agenda. Det är rysligt bra.

Besläktad är Joel Brindefalks ”Monitoring My Own Death”, en hårdkantad splitterbomb som rullar i lavinfart. Sewer Election (Dan Johansson) är inne på samma tema i ”Mot döden”, men kör sin loop kassettbrusigt genom lågpassfilter. Jag kan inte säga att jag exakt hört det förr, men nästan. Udda är den i vart fall i jämförelse med Sewer Elections vanliga harsh noise.

Drone bjuder samlingen också på, förstås, det är trots allt en huvudfåra i dagens elektroniska musik. Jasper TX:s ”And I Close My Eyes” är en vemodsvacker låt, inte olik Lawrence English eller Belong. Men när den nylonsträngade gitarren mot slutet rundar av mot en vaggande orgel får den brusiga skönheten ett intressantare drag, mer riskabelt och personligt. Viktor Sjöbergs & Jonas Lindgrens ”Guldheden” gör en cocktail av brus och drone i det övre registret, medan The Skull Defekts ökar diskanten rejält mycket högre och fränare i en snuskigt snygg ”Invocation of Brother Rune Lindblad”.

Gôtt humôr då, finns det i Göteborg? Nu ska det sägas att Radiumsamlingarna 1984 och 1986/87 inte heller var några skrattpiller, borträknat den senare plattans glatt skeva, mekaniska pianoklink av Tom Benson i dekadent Berlinstil. En ättling till Benson är nog ändå Henrik Jonsson som Porn Sword Tobacco med två låtar, båda alldeles förtjusande, som trivsam lo-fi futurism med solig kraut i nacken. Särskilt fastnar jag för ”Feminin Arkitektur”, en slafsig synt som kör runt en billig rip-off av Schuberts ”Ave Maria” med distade stråkar som sjunger så himlen spricker upp. Ett välkommet avbrott från den Radiumärvda bilden av Göteborg som hård, kall stad. Det nya avantgardet kan, faktiskt, också dansa och le.

(Publicerad 2008)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry