Diverse Artister: Qat, Coffee & Qambus: Raw 45s from Yemen

Diverse Artister
Qat, Coffee & Qambus: Raw 45s from Yemen
Parlortone PT-2003LP (Dust-to-Digital)

Av: PM Jönsson

Publicerad: ons, 2012-03-07 00:30

I höstas recenserade jag en samling med musik från Mauretanien. Ett land utan musikindustri. Vill du höra musik är det privata konserter, fester, bröllop som gäller, tillställningar som sällan når utanför den innersta kretsen. Ja, om man inte åker till landet och letar efter kassetter eller cd-r-skivor. Det finns paralleller med Yemen, ett land med en rik, kulturell historia, men det normala sättet att lyssna på musik är i samband med ceremonier, och när det tuggas qat. Jag har samlat på mig en del musik från Yemen, men det är mestadels etnografiska inspelningar, musik som släppts i dokumenterande syfte, av skivbolag som Ocora och Lyrichord.

De åtta låtar som Chris Menist sammanställt på Qat, Coffee & Qambus är något annat. Menist, skribent, skivsamlare, som bland annat ligger bakom finfina samlingar med musik från Pakistan och Thailand, var i Yemen för att arbeta med en frivilligorganisation, eller något liknande, och på fritiden letade han efter skivor. Några skivaffärer finns inte, utan via hjälp av lokala guider hittade han till antikaffärer som hade en del vinyl, från slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet. Främst singlar, med musik från Yemen, men själva skivorna producerades i Grekland eller Pakistan.

Chris Menist skriver i det medföljande faktahäftet att Yemen tycks vara ett av få länder i mellanöstern där Europa och USA inte påverkat musiken i någon större grad. Märkligt eftersom stora delar av södra Yemen, med hamnstaden Aden som knutpunkt, i många, många år var en brittisk provins. Jag antar att dagens jemenitiska musik inspireras av pop från till exempel Egypten, och med landets moderna historia, inbördeskrig och slitningar mellan Syd- och NordYemen, och det senaste årens oroligheter, särskilt i samband med protesterna mot Ali Abdullah Salehs enpartiregim, är inspelning av skivor knappast något som prioriteras.

Men om man hamnar hemma hos jemeniter så kanske musik spelas, och då kan det säkert låta som på singlarna Menist fiskat fram. Texterna är viktiga, det är sjungande poesi, som kompas av Yemenlutan qambus, som har ett hårt, attackerande sound, eller med en mjukare oud, handklapp, och enkelt slagverk. Jag tycker mycket om musiken. De sjunger med inlevelse, stränginstrumenten är medryckande, jag vet inte om jag skulle kalla soundet rått, men direkt, med stark närvaro, och en privat atmosfär som stannar kvar.

Titlarna finns översatta och låtarna handlar om kärlek och relationer. Även här en skillnad mot de etnografiska inspelningarna jag nämnde ovan, som ofta koncentrerar sig på religiös musik. Det är både män och kvinnor som sjunger, ibland påhejade av festtjut som man ofta hör i musiken från Afrika, och det finns nära kulturella band, från Yemens västra kust är det inte långt till Etiopien, Eritrea och Somalia.

Första låten, "Ya-Mun Dakhal Bahr Al-Hawa (Hey, Who Enters the Sea of Passion?)", är en favorit. Fatima Al-Zaelaeyah sjunger enbart kompad av sahn suhasi, någon slags kopparskål, som skapar en nästan industriell klang. "Mushtaq (I´m Yearning)" av Bolbol Al-Hejaz och Soni Ahmad får mig att tänka på en soulduett. Jag ser framför mig ett par som dansar med varandra, mot varandra, och beskriver kärlekens med- och motgångar. "Raee Al-Gamal (The Owner of Beauty)" med Ahmed Al Sonaidar har den där, ja, okej då, råa känslan, vädjande sång, melankolisk känsla, och ett oudspel som tar musten ur mig.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry