DNE 47 Songs

D.N.E
47 Songs Humans Shouldn’t Sing
Room40 RM343
(frijazz)

Av: Jens Holmberg

Publicerad: tis, 2009-09-29 21:45

Tre dagar tog det att spela in de 47 låtar som utgör 47 Songs humans shouldn’t sing. I detta halvtimmeslånga musikaliska projekt placerade Eugene Carchesio sina sista slantar 1988. 250 exemplar av lp:n trycktes och är sedan länge bortglömda. Så det är en musikalisk välgärning av stora mått när Room 40 väljer att lyfta fram denna skiva ur minnenas arkiv. Detta är nämligen en liten instrumental juvel från Brisbane.

Det extremt korta låtformatet skapar små enheter som lever sitt eget liv. Musiken är uppbyggd för att ständigt förändras och växlar i temperament och färg. De saxofondrivna låtarna hinner nästan försvinna innan de börjat, men existerar nog länge för att behaga och avslöja de musikaliska kopplingarna. Det doftar frijazz och improv-pop såväl som no-wave. Aylerska tjut blandat med Maher Shalal Hash Baz-primitivism – ungefär så skulle man kunna beskriva musiken. I ena stunden underbara små melodier som ”Eternity”. I nästa skrynkliga tonmönster som sakta löses upp mellan hand och gitarr. Det är en perfekt variation för att hålla tankarna på helspänn. Den skronkiga ”Black” är den längsta låten på skivan och hinner faktiskt bygga upp ett skönt funkigt gung innan den är över 1:59 senare. Men det är ändå de små låtarnas skiva. Formatet ger en snabb och intensiv förnöjelse. Ungefär som på skivorna med intensiva grindcoreband – förutom att det i det här fallet handlar om en annan slags intensitet, där den musikaliska variationen skapar glöden.

De 250 skivorna gjorde knappast Eugene Carchesio förmögen, men han tycks ha klarat sig bra ändå. Idag är han en hyllad bildkonstnär och medlem i punkjazzbandet Deadnotes, mångfacetterade The Lost Domain och G55. Dessutom fick han ju fin kulturavkastning på investeringen han gjorde 1988, nu när denna fantastiska skiva kommer ut på nytt.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry