The Dogmatics The Sacrifice

The Dogmatics
The Sacrifice for the Music Became our Lifestyle
Monotype LP011

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tors, 2012-10-25 23:10

Så genialt. Titeln The Sacrifice for the Music Became our Lifestyle, Zev Langers metal-omslag och duon The Dogmatics som med piano och klarinett lyfter fram kvalitet framför kvantitet. Det sker ett medvetet spel med estetiken på denna skiva. Det är inte ofta avhuggna huvuden syns på improskivors omslag och inte heller brukar bandnamnen vara skrivna gotiska bokstäver tecknade som svärdklingor. Och hade det inte varit för att i alla fall Kai Fagaschinski är en hängiven fan av olika typer av metal (läs tidigare intervju här i Soundofmusic) hade man kunnat avfärda det som gimmick. Nu är det faktiskt lite kittlande! Titeln är ju dessutom talande även för impromusiker!

De musikaliska kopplingarna är dock inte lika tydliga. Visst, koncentrationen i utförandet har vissa likheter, men i övrigt, nej, det här är något annat. Där metal-scenen är ”more” (naturligtvis finns undantag) är The Dogmatics ”less”. Inspelningen med duon Kai Fagaschinski (klarinett) och Chris Abrahams (piano) i ett kök i Berlin 2009 är en koncentrerad men samtidigt innehållsrik resa i sound. Morton Feldmans ande svävar stundtals i mellanrummen mellan klangerna. Framförallt Fagaschinski har i grupper som The International Nothing och The Magic ID utvecklat ett mycket personligt ljud i klarinetten. Han drar upp tydliga linjer med flerstämmiga klanger och sänder ut pulser. Vad som ändå skiljer hans spel här jämfört med mycket annat han gjort under senare år är att han dels återvänder till improvisationen och dels lyfter fram en rent ljudskapande sida med pysanden, vinanden och till och med sprakanden. Och han gör det bra.

Chris Abrahams spelar också han excellent och sparsamt, det är han som lyfter fram det melodiska i The Dogmatics musik. Han är dock inte lika lätt att särskilja som Fagaschinski.

Gemensamt skapar de sju låtar som till det yttre talar ett liknande sparsmakat språk. Inne i musiken händer det dock en hel del. Improvisationen hindrar dem inte från att stanna vid melodier, men tillåter dem också att gå vidare och byta spår i låtarna. På det sättet finns en givande variation i materialet. Det är en skiva jag återvänt till vid ett flertal tillfällen sedan jag fick den för några veckor sedan.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry