Donato Wharton Body Isolations

Donato Wharton
Body Isolations
City Centre Offices, Towerblock 035

Av: Magnus Nygren

Publicerad: ons, 2009-11-25 01:16

Titeln till Donato Whartons nya album på City Centre Offices är hämtad från dansens värld. ”Basically it describes the movement of isolated body parts” citeras han med i pressreleasen, ”and whether this be a hand, foot, arm, finger, or head – it conspires so that the entire concentration of both dancer and audience is focused on that particular isolated detail”.

Med tanke på den atmosfäriska aura som omger musiken på ”Body Isolations” finns goda möjligheter att lyfta ut detaljer att rikta koncentrationen mot. I exempelvis ”Blue Skied Demon” lyckas han också väl. I det sakta flödet från diverse gitarrer träder växelvis nya delar fram i ”isolerad” form och fångar upp lyssnandet. Intressant nog märker jag också att växlingen mellan de ”isolerade” detaljerna inte alltid märks på en gång utan övergången kan vara ganska diffus. Helt klart en spännande korsbefruktning mellan konstarterna.

Men det lyckas inte hela tiden. Och i de fall där det inte når fram får jag nog säga att det inte gör så mycket för musiken som sådan. Mitt lyssnande fångas snarare av låtarna som helheter, som små ljudliga resor i vemodiga minnen.

Med gitarr som grundinstrument skapar Donato Wharton en mycket vacker melankolisk musik. Likt Fennesz läggs ofta en av gitarrerna långt bak i ljudbilden för att med dist eller annan effekt bilda en tjock och mjuk matta att ta varsamma steg på. ”Underwave” är ett lysande exempel. Tillsammans med en vibrerande drone svallar låten försiktigt framåt med en gitarr som håller sig på avstånd. Vackert!

Vacker är också ”Transparacies” som enkelt byggs upp av ett sorgligt piano och en gitarr. ”The End of the American Century” är den enda låten med bas och trummor. Spelet på trummorna gör det omöjligt att inte ägna Talk Talk en tanke. Men en tanke är allt det blir, gitarrspelet är eget med ljud som byggs upp med volympedal och ett löst komp som störs av elektronik.

Vad som gör att Donato Wharton sticker ut i denna atmosfäriska genre där skivor tycks komma på löpande band, är just hans gitarrspel. Liknelsen med Fennesz ska inte dras för långt. Han bygger upp fina stämningar som i alla fall får mig att slappna av och ge mig hän till musiken.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry