Donkey Monkey: Hanakana

Donkey Monkey
Hanakana
Umlaut umfrcd01

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tors, 2011-06-30 10:03

Det är inte så ofta frispel lockar till munterhet. Glad kan jag bli. Eller allmänt uppåt. Men skämtsamheter vid sidan av det konstnärliga allvaret är inte så vanliga. Här får lyssnaren en god dos av allt. Det är kvickt, spirituellt och vältaligt.
Eve Risser är en utomordentlig pianist. Anslag och frasering är underbart kultiverade. Det hörs fint, då hon tillägnar en klassisk chaconne till György Ligeti eller då hon stavar en dynamiskt kraftull låt ”N-A-N-C-A-R-R-O-W”.

Musiken rör sig ofta i korta explosioner. Det verkar också passa slagverksspelande Yuko Oshima bra. Hon har ett fett ljud med virtuosa utbrott och knivskarpa inpass. Tungt, drivande, men också en snubbeltråd för en osäkrare spelare än Risser. Tillsammans är de en mycket underhållande duo. Detta är deras andra skiva. Den första sålde slut. Det förstår jag.

Albumet öppnar mycket starkt, nästan alltför starkt, med Oshimas dikt ”Hanakana”. En öm betraktelse över sorg och kärlek med blommor som omskrivning. Titeln betyder ”is it a flower”. Jag kan inte avgöra kvaliteten på hennes japanska dikt, men jag konstaterar vilket glimrande stycke poesi det är då hon läser det; för mig blir det förstås ett hörstycke, ett levande framförande av närmast konkret poesi i perfekt ljudläggning.

Tyvärr följer albumets tramsigaste låt direkt efter. ”Can´t get my motor to start” är en serie omstarter i musik och korta sångavsnitt, som just handlar om att inte komma i gång. Jag kan inte släppa Povel Ramels motsatta visa ”Jag måste sluta…” ur minnet. En ständigt irriterande form av skämtsam minimalism. Jag är således helt ur min musikaliska och poetiska form, då resten av albumet följer. Men snart har jag hämtat mig och jag kan åter höra på de korta attackerna eller de skimrande klangerna i de övriga styckena. De ger medvetet en svävande obestämd känsla – ett varken eller – till albumet, som är mycket lyckat. De tuffa bluesjargongerna är bara korta chimärer, på samma vis med de lyriska avsnitten. Runt hörnet väntar knastrande skärande grustoner.

Men jag skulle gärna ha velat att bolaget varit generösare med presentationen. Utanför Frankrike är Donkey Monkey trots allt inte så värst kända. Nu googlade jag på dem och fann en hemsida under konstruktion och massor om Yuko Oshima, men inte hon utan hennes namne som är frontfigur i populära storbandspopgruppen Akb48. Skippa i stället de där långa tacksägelserna på omslaget, de säger mig ingenting, de bara stänger lyssnaren ute, bjud hellre in med ett par-tre generösa upplysande rader.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry