Doroga: s/t

Doroga
s/t
Ikuisuus / Nekorekords iku-021/neko-02
(minimalism)

Av: Jens Holmberg

Publicerad: tors, 2011-02-03 20:28

Långsamt och meditativt. Ord som väl beskriver den nya finska duon Dorogas musik, där intervallerna är lika viktiga beståndsdelar som självaste tonerna. Informationen om duon är knapphändig och inte ens på skivbolaget Ikuisuus eller Nekorekords (ett samsläpp) hittar jag värst mycket matnyttig information. Det visar sig i alla fall att initialerna Po och JM döljer sig bakom namnet, men sedan tar det stopp. Men att det är lite hemligt gör inte så mycket i tider av extremt informationsöverflöd. Fantasi istället för fakta – det matchar musikens lynne.

Doroga arbetar med olika slagverk som gonggong och cymbal samt diverse metallföremål, som sedan varvas med bubblande elektronik, loopar och improviserat blås på klarinett och saxofon. Den självbetitlade debuten består av tre långsamma stycken i spannet 9- till 18-minuter.

Ljudbilden sträcker ut sig som en meditativ ritual, där återhållsamheten är dygd. Stycket Escalation är det starkaste. Olika toner från trummor, skålar och allehanda tillhyggen skapar ett hypnotiskt tillstånd och ett framåtlutat lyssnande, där avvaktande lugn, intervaller och små tonkluster utgör grundplåten. Det skrapar, hackar och vibrerar i stillsam takt innan det dyker upp ett plötsligt utbrott av långa och improviserade sjok av ekande blås. Sedan slår det av på takten och musiken ringlar och pustar, innan den försvinner in i nästa stycke. Musiken rör sig in och ut i en långsam cykel - behagligt välkomponerat.

Jag gillar främst den inbyggda långsamheten. Intervallerna i musiken varvas med små accentueringar av olika toner och ljud, hela tiden med runda hörn och mjuk yta. Tomrummet och tonerna samspelar på ett fint vis. Gonggongen, med sin rituella färg, suger upp tankarna som en tvättsvamp och bankar sönder stressorerna. Även om det är lite förutsägbart på sina håll gillar jag helheten. Det är musik som är lika effektiv som magnecyl på en rödögd morgon – det både helar och dämpar. Dessutom är skivan snyggt förpackad i en 7”-sleeve – det ger förstås extra poäng i slutändan.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry