Eivind Buene Asymmetrical Music

Eivind Buene
Asymmetrical Music for Ingar Zach/Ivar Grydeland & Ensemble
Sofa 523

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2009-10-13 15:09

Norrmännen Ingar Zach och Ivar Grydeland har överraskat förr. Nu gör de det igen! På ”Asymmetrical Music” möter duon en tiohövdad ensemble ledd av Lene Grenager (från Spunk) i ett oerhört vitalt stycke där kompositören Eivind Buene utforskar spänningarna mellan det komponerade och det improviserade. Jag blir helt hänförd: dramatiken, kraften, skickligheten, oförutsägbarheten, öppenheten leder mig fullödigt genom styckets nio delar under nära en timmes tid. Skivan är inspelad i Oslo 2004.

På ”Asymmetrical Music” förs Zach/Grydeland in i ett större klangligt rum än vanligt Samtidigt begränsas utrymmet när fler tar plats, men duon gör likväl sina röster hörda, både i bekanta och obekanta ordalag. Grydelands stötvisa gitarr, banjo och ljudande tablamaskin finns där liksom Ingar Zachs ringande och vibrerande slagverk. Men framförallt Zach leds ut i mer konstmusikaliska sammanhang med asymmetriskt placerade slag på trummor.

Stycket rör sig fortlöpande, staccatohuggande toner, surrande stråkar, hela ensemblens instrument, få instrument, sällan solo, men duo, trio, kvartett ... böljande, intensivt, lätt, tätt, poröst. Även om preludiets prövande och försiktiga stämning återkommer i epilogen, genomgår musiken en metamorfos, från ivrig korthuggen dramatik till utsträckta ljudbilder med droneliknande inslag.

På vägen händer förunderliga ting. Säckpipa (Elisabeth Vatn) sällskapar med den klassiska musikens instrument, ett elpiano (Jon Helge Sætre) träder in och gör det påträngade klart att Miles Davis mest utflippade stunder i början av 70-talet inte står så långt ifrån konstmusiken. Droner lägger grunder för asymmetriska och välspelade blås- och stråkarrangemang. Håkon Thelins kontrabas spritter till i ett solo som lika gärna kunde framföras i jazzsammanhang. Sammantaget är det smått fantastiskt!

Instrument tar nya roller och hittar nya sammanhang. Som lyssnare ställs man inför intressanta frågor: Vad är komponerat? Vad är improviserat? Gör det någon skillnad? I så fall vilken? En skiljelinje är tidsaspekten, i improviserad musik formas musiken i realtid, i komponerad är tiden för när musiken komponeras egentligen oväsentlig. Å andra sidan finns eftertanken i det komponerade, i det improviserade enbart ånger... (om man nu skulle vilja ändra sig).

Eivind Buene levererar inga svar. Däremot lyckas han otroligt väl att väva in alla ensemblens röster utan att förta det personliga på kollektivets bekostnad. Det jag tidigare skrev om Zachs och Grydelands röster gäller i lika hög grad de andra i ensemblen. Det får framträda och de ska framträda, men i ett sammanhang.

”Asymmetrical Music” är en viktig skiva. Den visar på möjligheterna för både det improviserade och det komponerade. Att den spelas in i Norge är ingen slump. Öppenheten att söka nya uttryck är ett signum för den norska experimentella musiken. Att flera i ensemblen, exempelvis cellisten Tanja Orning, saxofonisten Rolf-Erik Nystrøm och klarinettisten Rolf Borch också har hemvist i den nutida musiken är talande. Här har Sverige mycket att lära – öppna upp musiken!

Eivind Buene studerade komposition vid Norges Musikaliska Akademi i Oslo mellan 1992 och 1998. Vid sidan av den nutida komponerade musiken arbetar han också med improviserad musik. Förutom med Zach och Grydeland har han samarbetat med saxofonisten Frode Gjerstad och pianisten Christian Wallumrød.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry