Ekkehard Ehlers A Life Without Fear

Ekkehard Ehlers
A Life Without Fear
Staubgold 66

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tis, 2009-11-10 02:32

En ny skiva av den digitala förövaren Ekkehard Ehlers – ah, nu får man skärpa öronen! Som ingen annan i kretsen av superviga studiosnillen har han specialiserat sig på att transformera andras ljud och skicka dem i besynnerliga, atmosfäriska referensbanor. De landar långt från ursprunget, men ändå med en silvertråd till källan.

Den vackra fullängdsdebuten ”Betrieb” (Mille Plateaux, 2000) bestod av drastiska manipuleringar av 1900-talstonsättare som Arnold Schönberg och Charles Ives. På ”Plays” (Staubgold 2002) samlade han ihop fem glitchigt genomarbetade EP:s, två låtar vardera tillägnade Cornelius Cardew, Hubert Fichte, John Cassavetes, Albert Ayler och Robert Johnson. Att den senares röst och bluesgitarr skulle dyka upp i en studsig houselåt av en tysk samplerspecialst må reta somliga, men visst funkar det.

Långt djupare i bluesen har Ehlers grävt inför ”A Life Without Fear”. Men här är inte ljuden referenser på lek – det är nervigt allvar! Det är svårt att höra vilka studiotricks som lurar under låtarna, och det spelar egentligen ingen roll. Något alldeles eget uppstår i alla fall i mötet mellan livemusiker (gitarr, trumpet, munspel, viola), gamla bluesinspelningar och Ehlers, här krediterad för ”processing and amps”.

Den inledande ”Ain’t No Grave” sätter klacken i jorden, långt från elektronmusikens ofta kalla hårddiskar. Det låter whiskyindränkt gitarr på verandan, minnen av orättvisor och våld. Utan att förråda den vingliga deltabluesen tonar låten ut i ett vältempererat, brusande förstärkarbad. Det är otäckt vackert. Ungefär på den vägen följer det, mjuka glidningar från levande instrumentalisters strängar och saliv till bluesinspelningar med damm och repor.

Vad som gör ”A Life Without Fear” till en så spännande historia är inte själva refererandet, utan Ehlers sätt att producera och färga de valda ljuden. Den instrumentala ”A Second Fire” börjar med gitarr och trumpet liksom inoljad i grovkornig sirap. Den slöa bluesen går över i mild noise när den långsamt hettas upp genom en varm gitarrförstärkare och efter en stund kokar i nästan samma slags kastrull som SunnO))) använder. På ”Die Sorge Geht Über Den Fluss” trevar gitarristen Josef Suchy lojt längs greppbrädan, med Franz Hautzingers trumpet skvätter klickar av Milesblått. En bas trampar in, ett tumpiano tonar ut. Det är ofärdigt, och helt bedårande.

Så kan man hålla på – förnimma färger, bilder, smaker, klimat. Eller låta de sparsmakade textfragmenten peka vidare, som Charles Haffner Jr’s ”Strange Things are Happening”, en vokal fras som hade kunnat vara skivans titel. Ekkehard Ehlers har tonsatt bluesens kyrkogård.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry