Eliane Radigue Jouet Electronique

Eliane Radigue
Jouet Electronique/Elemental I
Alga Marghen plana-R alga29

Av: Magnus Nygren

Publicerad: ons, 2011-04-13 20:09

Med pulserande och droneaktiga kompositioner skapade med feedback gick Eliane Radigue mot strömmen i den elektroniska musikens Frankrike i slutet av 60-talet. Redan under 1950-talet hade hon kommit i kontakt och arbetat med musique concrete-pionjärerna Pierre Schaeffer och Pierre Henry och 1967-68 återvände hon som assistent till Pierre Henry när han komponerade ”L’Apocalypse de Jean”.

Med tillgång till Henrys omfattade ljudarkiv, som hon också katalogiserade, skapade hon de två stycken som det italienska bolaget Alga Marghen nu släpper som mini-lp: "Jouet Electronique" (1967) och "Elemental I" (1968). Mig veterligen är de tidigare outgivna.

"Jouet Electronique (feedback on magnetic tape)" är 11 minuter av finjusterad feedback. Med precision och kontroll tvingar Radigue in den i ett till fullo komponerat rum. Det känns som att få saker är lämnade åt slumpen då olika frekvenser pulserar ut i etern. Att samtidigt arbeta med låg- och högfrekventa ljud skapar en dynamik som inte alltid är så framträdande i Eliane Radigues senare verk, såsom de långa minimalistiska kompositionerna ”Songs of Milarepa” och ”Triologie de la Mort”. Men det är bra och intressant att lyssna på, håller fortfarande hög kvalitet.

På skivans andra komposition: "Elemental I (feedback of natural sounds on magnetic tape)" passerar de fyra elementen genom Radigues finkänsliga feedbackloopar. Här är musiken mer deskriptiv, Radigue har också egenhändigt spelat in ljuden hon arbetar med. Det är atmosfäriska ljud i "Air - Vent", lite sprak från brasan i "Feu" innan demonerna tar över. Under två minuter går vi från jord till vatten till regn och i den korta fjärde delen handlar det om hav. De konkreta ljuden (av vatten, eld med mera) kan anas, ibland är de ganska tydliga, men i huvudsak är det Radigues skapade feedback av dessa ljud som bygger upp låten.

Så här i efterhand kan man naturligtvis kritisera att de senare delarna så snabbt passerar förbi, men i realiteten biter kritiken inte riktigt eftersom Radigue låg långt framme 1968 när stycket skapades. I den bemärkelsen faller "Elemental I" in i ett historiskt lyssnande betydligt mer än vad "Jouet Electronique" gör.

Även om dessa båda kompositioner inte övertygar lika mycket som Radigues senare verk är det bra lyssning. Det är god lyssning som håller, dessutom ger den en givande inblick i Radigues musikaliska utveckling.

Som parentes kan nämnas att Pierre Henry inte var speciellt glad över Radigues egna kompositioner. Förhoppningarna om att hon skulle följa samma väg som honom, grusades ordentligt. Radigues musikaliska jämlikar fanns snarare på andra sidan Atlanten, där hon också bott i början av 60-talet, och hade namn som exempelvis Robert Ashley och David Behrman.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry