Elin Larsson Group (ELG) Growing Up

Elin Larsson Group (ELG)
Growing Up
Playing with Music 10

Av: Magnus Nygren

Publicerad: mån, 2013-01-21 20:25

Saxofonisten Elin Larsson med grupp tillhör den nya och unga generation jazzmusiker som öppnar upp sin musik med inslag från alla möjliga håll. Influenser från rock, pop, improvisationsmusik och nutida minimalism glider friktionsfritt in i deras jazz, vilken ändå är gruppens grundämne. Detta inkluderande snarare än exkluderande har också medfört framgångar, debuten Live and Alive från 2009 fick stort genomslag, Larsson själv blev utnämnd till Jazzkatt av Sveriges Radios P2 2010. Och nu kommer gruppen med sitt tredje album: Growing Up. Och spännvidden är stor även här, från spänstiga frijazzriff till hymnen ”Endings” som via gitarr med volympedal blir så mjuk att intresset pyser ut.

Överhuvudtaget är det flera låtar som i alla fall delvis närmar sig det tråkiga. Popjazz som långsamt slingrar sig fram i inledningen av ”Monster”, i titellåten ”Growing Up”, i ”Prayer”. Kanske fungerar det bättre live, men på skiva blir det för slickt och intetsägande. I lugna låtar är det som mest viktigt att det finns en intern spänning i musiken, något jag dessvärre saknar många gånger på skivan, hur trevlig den än är.

Nu finns det som tur även en annan sida av Elin Larsson Group. Den senare delen av ”Slowly slipping out of my Hands” är tryckande med tungt riff och starkt solo på barytonsaxofon, och i den senare delen av ”Monster” improviserar Elin Larsson och trombonisten Kristian Persson fint bredvid varandra och når djupt ner i klangerna. Låten ”Hal” är riktigt spännande med sitt inslag av upprepningar à la Steve Reich. I denna metamorfosernas musik genomgår även ”Hal” en förvandling där Perssons trombon pumpar riff tillsammans med Niklas Wennströms bas och Johan Käcks trummor. Henrik Hallbergs annars ganska slicka gitarr förfulas framgångsrikt och Elin Larsson blåser hårt på sopranen. Förlösning!

Faktiskt är jag mer imponerad av Elin Larssons spel än hennes låtskrivande. Hon hittar nya ingångar, tar nya vändningar och växlar mellan det melodiska och det tryckande. Men det är i glöden jag hittar det speciella. Det är då det tänder till och lyser istället för att gränsa till det opersonliga och lite trista. Även trombonisten Kristian Persson spelar några fina solon.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry