Elliott Sharp & Charlotte Hug pi:k

Elliott Sharp & Charlotte Hug
pi:k
Emanem 4143

Av: Magnus Nygren

Publicerad: sön, 2009-10-18 23:52

Gitarristen Elliot Sharp har funnits på den experimentella scenen i snart tre sekler. 1979 flyttade han till New York och blev en central person i ett musikaliskt blomstrande downtown. Han tillhörde kretsen kring John Zorn och gav ut en mängd skivor. Sedan dess har det blivit en imponerande utgivning på bolag som SST, Tzadik, Enemy, Homestead, Atavistic och naturligtvis det egna bolaget Zoar. Musikaliskt har det handlat om improvisation, stråkkvartetter, orkesterverk, blues, elektroakustiskt, avantrock med mera. Ett av mina första intryck av honom var åren runt 1990 när han på gick lös på en basklarinett på samlingsalbumet ”La Nuit des Solo”. Jag har inte riktigt hämtat mig än!

Lika omskakande är inte duoskivan ”pi:k” med violinisten Charlotte Hug, även om den har sina förtjänster. Albumet är inspelat vid två tillfällen, dels i Sharps studio i New York 2004 och dels vid en konsert i Genève 2005.

Studioinspelningen är ganska traditionell impro. Ett musikaliskt möte mellan två temperament och två instrument – viola och gitarr. Det är inte utan att det känns som att man har hört det förut när det tar sig mer fragmentariska uttryck. Drag på violan och knäpp på gitarren i en nära och luftig ljudbild. Vid dessa tillfällen berör det inte så mycket. Men det finns även en annan sida där det känns som att de finner varandra. Kanske är det en fråga om tycke och smak, men jag hittar oftast dessa tillfällen när duon lugnar ner sig och låter ljuden bygga upp både tematik och stämningar. När exempelvis nästan bluesigt spel anas i Sharps gitarr på ”Take it on the Bridge” medan Hug gnider fram insektsljud på violan. Vad som ändå bör sägas är att det är instrumentens ”vanliga” ljud de laborerar mest med, de övergår sällan i de utvidgade tekniker som är så vanligt nu.

På liveinspelningen fortsätter de med sina instrument men lägger även till elektronik på några låtar. Den totala ljudbilden blir något mer återhållen där tystnaden bollas mot både instrument och elektronik. Den bubblande, gnidande och elektroniska ”Endland and Heyokas” skiljer sig från mängden med sin mer högljudande karaktär.

Såväl Sharp som Hug är duktiga improvisatörer som kan konsten att variera sig och lyssna på medspelaren. Det finns en del fina stunder men dessvärre sätter den inga större spår hos mig.

Elliott Sharp gästar Stockholm New Music nu i februari. Den 20 på Rönnells Antikvariat tillsammans med oudspelaren Elia Khoury och den 22 på Fylkingen där han framför nyskriven musik till minne av Karlheinz Stockhausen. Med sig på Fylkingen har han de svenska basklarinettisterna Christer Bothén, Alberto Pinton, Boa Pettersson, Kristina Lindby och pianisten Kristine Scholz.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry