Eric La Casa: Two Site Specific Projects for Public Spaces

Eric La Casa
Two Site Specific Projects for Public Spaces
Room40

Av: Thomas Millroth

Publicerad: fre, 2010-02-19 08:55

Eric La Casa har en lång rad projekt av fältinspelningar bakom sig. Detta är ju en del av vanligt ljudinsamlande till olika slags konkret- och elektronisk musik. Ofta finns det där som ett element, en del av ett kollage. La Casa är på sitt vis renodlat anhängare av funna ljud. Och det gäller även musik.

Jag har själv träffat honom, då han under stor möda spelade in ett framträdande av Sven-Åke Johansson och Axel Dörner. Men inte satt han vid mixerpulten, nej, försedd med bärbar mikrofon och bandspelare smög han runt i konsertlokalen och sökte ut de mest oväntade vinklar. Ibland dök han upp bakom scenen, ibland befann han sig i trapphallen en våning upp! Detta berättar något om hans estetik, hur han lyssnar sig fram till olika ljudbilder. Precis som den ålderdomlige fotografen komponerar han i samma ögonblick motivet dyker upp i sökaren. Det betyder ju att han väljer bort synens störande moment och inte heller sorterar eller ens fokuserar en ljudkälla. Allt kommer med och allt låter olika beroende på vinkel, avstånd etc. På La Casas bandupptagning är i hög grad valet gjort, bearbetningen har så att säga naturen själv stått för, men han har upptäckt den.

Eric La Casa är med andra ord en ganska spännande ljudsamlare, och framförallt oväntad. Verket på denna CD beställdes till La Brasserie Bouchoule under Lieux Communs Festival 2007.

Temat är bin. Själva insektssurret är inspelat och därefter har han använt en databas för att kunna imitera och kanske variera alla dessa ljud. För det är fråga om många olik surr. Vad jag förstår har han uppsökt bina i flera omgångar och också varit riktigt närgången i kuporna. Det framgår av ljuden, för plötsligt blir han tilltalad av någon, som undrar vad han gör. Det är typiskt för La Casas ”realism” att han inte klipper bort dessa sekundsnabba avbrott i inspelningen.

Det är också intressant att jämföra La Casa med andra ljudkonstnärer, som vänt sig till bina för ljudens skull. Per Svensson har till exempel gjort ett verk som heter just Bikupa. Det surrar övertygande och sprider också honungsdoft omkring sig. Samtidigt är det ett slags skulpturobjekt. Med andra ord intar detta verk rummet med hjälp av öga, öra, näsa. La Casa är mer enkelriktad. Hans verk är till för att lyssna på, en ren ljudkomposition. Där Svensson litar till surrets övertygande klang organiserar hans franske kollega ljuden i små grupper. Stigande, fallande, tätnande, glesnande, plötsligt hotfullt. Det är som små dramatiska kompositioner som hålls samman av ett tema för att sedan också varieras genom ett slags dataimiterande tolkningar av de surrande ljuden.

Eric La Casa är en lyssnare som har mer gemensamt med Carl von Linné än John Cage.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry