Erik Bünger with Jan-Filip Ťupa: The Empire Never Ended

Erik Bünger with Jan-Filip Ťupa
The Empire Never Ended
Infinite Greyscale, IGR07

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tors, 2015-12-17 21:17

Det här är spektakulärt. På alla sätt. Konstnären/kompositören Erik Bünger har med The Empire Never Ended skapat ett dokument som är lika delar fascinerande musik och estetiskt tilltalande produkt.

År 2006 hittade forskaren Thomas Knoefel en 78-varsskiva i arkivet på Society for Psychical Research i London. På skivan stod det två saker: "1948" (troligtvis året då den spelades in) samt den oemotståndliga uppmaningen "Dangerous! Do not play!". På skivan hörs en mansröst vars tal ej går att knyta till ett mänskligt språk - han talar i tungor. Bünger blev så fascinerad av denne man, hans tal och den musikaliska kvalité som låg däri att han beslutade att göra ett musikaliskt verk av det.

Bünger transkriberade vokallätena med noter och vid framförande får en eller flera musiker följa mannens röst som återspelas parallellt. Det handlar således om full kontroll och precision men också att lägga hela sin varelse och musikalitet i händerna på något okänt och okontrollerbart. Resultatet blir också rätt kusligt. Jag har aldrig hört något liknande förr och mannens röst har något olycksbådande över sig. Men även något väldigt musikaliskt. Rösten frammanar korta stötiga och väldigt rytmiska läten, det rycker i kroppen när man lyssnar. Han har också ett brett register och när han går ner i ett avgrundsdjupt register i "andra delen" är det riktigt ruggigt. Det är underligt hur välformat stycket blir, formen känns väldigt balanserad och spännande. Vilket naturligtvis är helt slumpmässigt för mannen på skivan har garanterat inte haft någon musikalisk masterplan.

Stycket "The Empire Never Ended" skrevs för Ensemble Modern men på den här skivan är det endast deras cellist Jan-Filip Ťupa som spelar till tungomålstalaren. Läs mer om detta i min intervju med Erik Bünger. Ťupa är en mycket skicklig cellist som lyckas att följa de mycket strikta noterna men samtidigt tillför mänsklig värme. Cellon ger den förmodligen döde mannen nytt liv. En häftig tanke är att ljuden som kommer mot en när man lyssnar egentligen inte bör spelas. Man varnar på skivan och vem vet, kanske är det oklokt att lyssna. Musiken makt, ordens makt, känner vi till fullo till deras inverkan på oss? Nyfikenheten tar emellertid över och tur är det för vi få ett musikaliskt stycke som inte liknar något annat, en dramatisk och vansinnig resa in i en okänd värld.

Själva produkten är som sagt väldigt tilltalande och måste också beskrivas: det är en vit 10-tumsskiva som, precis som originalet från 1948, spelas "baklänges" alltså inifrån och ut. Bara en sådan sak! På skivans B-sida presenteras silkscreen-konst och omslaget har handgjorts av konstnärerna Paul McDevitt och Cornelius Quabeck. Vidare får man ett papper med utdrag ur noterna samt info-text och handnumrering (300 ex). Som grädde på moset får man en dessutom ett foto tryckt på riktigt fotopapper och en nedladdningskod. Detta måste vara årets mest spektakulära släpp. Och bra är det också...

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry