Erik Carlsson The Bird and the Giant

Erik Carlsson
The Bird and the Giant
Creative Sources 190

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2011-06-28 20:25

Med The Bird and the Giant släpper slagverkaren Erik Carlsson sitt andra soloalbum. Denna gång på det produktiva portugisiska bolaget Creative Sources vilket ger möjlighet till en något större publik än Let's Fall In Love på det lilla men ack så fina Bombax Bombax. Och man kan hoppas att många tar chansen att lyssna på Erik Carlsson, han är en säregen slagverkare som nyfiket frammanar en mångfacetterad klangvärld.

Slagverk inom improvisationsmusiken har genomgått en stor förvandling under det senaste decenniet. Från den korta rytmiska markeringen har det gått till det utdraget ringande soundet, det dronande. Ingar Zach och Burkhard Beins är två av dem som gått i bräschen för detta, även om det numera finns tendenser till uppluckring. På låten ”Hope, perhaps feelings” ägnar sig Erik Carlsson åt just det ringande, stråkar dras mot material, gonggongar eller vad det må vara pendlar sakta med sakta föränderliga klanger. Långsamma vridmoment, frånvaro av pauser. Det är ihållande, välljudande och stämningsskapande, men faktiskt inte så intressant.

På tre av skivans sex låtar (inklusive en spöklåt utan namn) angriper Carlsson slagverken på ett helt annat – och ett betydligt mer spännande – sätt. Här är det tillslag som gäller – med relativt korta efterklanger. På inledande ”Could be Emotional” sprider sig klangerna likt små ringar i vattnet. Själva tillslaget är däremot tydligt. Det finns en lugn och stillsam känsla i verket som leder mina tankar åt något som liknar en buddhistisk rit. Metallens och träets hårdhet luckras upp, blir mjukt med rundade kanter. Man anar mönster, men de rinner sakta iväg till något annat. Tempot i ”The Dead Spirit” är högre och klangerna vassare och renare. Även här tycker man sig ana mönster i det klockspelsliknande soundet, även här lurar det rituella. Det är lätt att försvinna i musiken, man leds bort i en meditativ stämning.

I ”Heavy Rest” leds mina associationer åt ett helt annat håll. Jag blir förbluffad när jag märker att jag delvis flyttas bakåt till en elektronmusikstudio någon gång under 50-talet. Genom att dämpa de akustiska klangerna och stötvis framföra dem, får Carlsson dem att låta elektroniska. Metall och träblock möts i en mycket givande miljö.

En av orsakerna till att jag gillar The Bird and the Giant så mycket ligger i dess variation. Hur Erik Carlsson närmar sig klangerna, och på vad han frambringar dem är olika på nästan alla låtar. Nya små innehållsrika rum dyker hela tiden upp. På ”Something else somewhere” låter han helt sonika helt annorlunda. Han är tillbaka vid det utdragna, men här har han – tror jag – behandlat ljudet på något sätt. Ett vitt brus sprider sig i ljudbilden, lyssnar man noga hör man dessutom flera olika ljudkällor. Det är långt, långt ifrån vad man vanligen tänker om slagverk…

Skivan är inspelad i Stockholm i juli 2010.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry