Erik Enocksson: Apan

Erik Enocksson
Apan
Release the Bats RTB#64

Av: Jens Holmberg

Publicerad: ons, 2011-08-24 23:57

Apan är musik inspirerad av Jesper Ganslandts film med samma namn. Den handlar om Krister, en Raskolnikov-typ som vaknar upp till efterdyningarna av ett brutalt mord. Förvirrad, på avgrundens rand irrar han omkring i Stockholm på jakt efter sanningen om sig själv. Det är lätt att hitta konturerna till dessa bilder i Erik Enockssons musik, där grundtonen är svärtad och musiken rör sig bland hårda skuggor och spöklika gestalter.

Jag törs påstå att Apan, som är Enockssons fjärde skiva, definitivt är den mörkaste. Redan på omslaget möts jag av en blodtäckt matta(?) som varslar om vägen på vilken musiken ska ta mig. Vi reser bortom koralerna på Man tänker sitt och folk-tonerna som satte sin tydliga prägel på Farväl Falkenberg.

Apan, som är uppdelade i sju stycken, I-VII, ekar av ambienta inslag och analog elektronik. Men också av drone och metal. Lika lätt som det är att finna spår av Klaus Schulze och Cluster & Eno, är det att hitta inslag av dronemetal och Sunn O)))s långsamma ritualer. Många stycken bygger på enkla arrangemang och musiken rör sig ofta genom loopar. Framförda med skarp känsla och karg tonalitet.

Jag ser ofta bilder av kyrkor när jag lyssnar. Det finns också något pastoralt över musiken. Uttryckt genom en klarhet som kanske mer handlar om den sista vilan än att finna mental ro. Erik Enockssons musik tecknar ett skarpt inre porträtt av ett livsrum i oordning. Detta blir tydligt när man har sett Apan och därefter kopplar ihop bild med musik.

Mörkret har säkert alltid funnits där. Men det är först på Apan som Enocksson låter det ta stor plats. Musiken fryser i ett tillstånd av klaustrofobi och speglar en känsla av att sitta fast i ett ekorrhjul av plågade tankar. Musiken är ömsom avspänd, ömsom upprymd. Men hela tiden med en glasklar uppfattning om var vi är på väg. Sakta förflyttas jag som lyssnare till ett tillstånd av melankoli, där jag själv får räta ut frågetecken. Hitta mina egna svar om sakernas tillstånd. Styrkan i Erik Enockssons musik är till stor del hans skicklighet att musiksätta tankar och inre skeenden. Såväl den här som tidigare skivor utgår från filmer och Enocksson har blivit en av våra förnämaste uttolkare av filmmusikens väsen. Och på Apan blir otäckt. På riktigt!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry