Erik Enocksson Farväl Falkenberg

Erik Enocksson
Farväl Falkenberg
Kning Disk KD020

Av: Jens Holmberg

Publicerad: mån, 2009-10-26 01:33

Guldbaggegalan var en besvikelse. En vittnesbörd över svensk filmbransch på dekis. Att ”Farväl Falkenberg” inte fick någon utmärkelse kändes som ett djupt svek. Den var en av årets få svenska filmer som dröjde kvar och berörde. Kning Disk skänkte i alla fall lite tröst när de släppte nyheten att Erik Enockssons filmmusik till ”Farväl Falkenberg” skulle dyka upp på cd. En önskan som dök upp i huvudet när jag själv såg bioföreställningen. Musiken utgör en viktig del av filmen och skapar en vacker ljudbild till den sista sommaren i den lilla staden vid havet.

Filmmusik skapar ofta synergier. Ensam kan musiken ibland få det svårt att upprätta samma laddade ögonblick utan hjälp av bildernas berättarkraft. Men Erik Enockssons musik till ”Farväl Falkenberg” lyckas beröra på egna ben och har ett fullt fungerande liv utanför sin livmoder.

Många av de tio låtarna på skivan anlägger en sorg som iscensätts med hjälp av enkla medel. Gitarr, piano eller orgel går om lott med körer, handklapp, klockspel med mera. Erik spelar alla instrument själv och ofta upprepas en enkel melodi som används som mönsterpapper för andra stycken. Han plockar fint på sina nylonsträngar och pumpar orgeln varsamt genom låtarna. Ibland i förgrunden. Ibland i bakgrunden. Alltid närvarande.

”What Drove her Shivering Into the Cold, Cold Sea” är ett vackert orgelstycke som durar ner känslorna i halsen. Med en tung sväljning hålls tårkanalerna i schakt. Vemodet ligger dock kvar och fortsätter in i ”The State the Sea Left me in” och byggs på med körer. En annalkande oro ligger hela tiden i bakhuvudet och skrapar. Är det marschen mot döden? Jordfästningen av den svunna ungdomen? Kanske. Den avslutande ”The Lingering Process” känns som musiken för de efterlevande och ett utträde från scenen. På med locket. Ned i jorden. Upp med minnesmärket.

Det är tio sorgmodiga låtar och 36 minuter vacker melankoli. Om man räknar bort bonusdisken med två finstämda pianostycken av Josefin Gavle förstås. Musiken på ”Farväl Falkenberg” är skickligt arrangerad och fint sammanhållen. Det ringar väl in varför det är den finaste svenska filmmusiken som gjorts på väldigt väldigt länge. Ibland kan man sakna bilderna. Man längtar efter de intensiva färgerna i energiskogen, svepningarna över vidderna vid havet och det härliga persongalleriet. Men det räcker ofta med att lyfta blicken, se ut genom köksfönstret. Drömma sig bort. Måla sina egna bilder till musiken. Att betrakta vardagen kan också vara ett sorgearbete.

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry