eRikm & Martin Brandlmayr: Ecotone

eRikm & Martin Brandlmayr
Ecotone
Mikroton, cd 37

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tis, 2014-12-16 12:11

Det finns musiker som man på något sätt kan räkna med. Man vet att de inte kommer att göra en besviken. eRikm och Martin Brandlmayr, den ene elektriker den andre akustiker. Båda skickliga improvisatörer som lyckas skapa något intressant i alla sammanhang. Och nya duo-skivan Ecotone är precis så bra som man kan föreställa sig.

Det första jag gör är att titta på omslaget. Försöker se vad det föreställer. Ett foto. En bil, lysrör, sönderrivet papper? På baksidan, ett rör, en kabel? Jag vrider och vänder, får inget perspektiv. Fotona är både djupa och grunda, långt ifrån och nära på samma gång. Fragmentartat. Naturligtvis känns musiken på samma sätt. Den är hörbar i flera riktningar, kanske går den bortom det hörbara, man kan känna den. Djupet finns där, man kan ägna timmar åt att bara falla längre och längre ner.

Elektroniken är överallt, men portionerna är lätta att svälja. eRikm är inte en oljudsframbringare, han är en mästerkock som skapar utsökta rätter presenterade med elegans. Skivan öppnar med ett samplat åskoväder och avslutas med kraxande skata, som om det vore det självklaraste som finns. Så enkelt, så genialt. Enkelheten är genomgående i eRikms spel, man känner en lekfullhet i allvaret. I perfekt balans med elektroniken ligger hela tiden trummorna som låter nära, både i ljudbilden och i bekantskap. Man hör att det är trummor, varje slag och beröring hörs och de uppfriskande konkreta i den abstrakta omgivningen. Brandlmayr är en fantastisk trummis som verkligen har förstått avvägningarnas komplexa koder. Han och eRikm är vigselförrättare vid giftermålet mellan det elektroniska och det akustiskta.

De sex spårenEcotone är korta, runt sex minuter i snitt, och hela skivan klockar in på 35 minuter. Det behövs inte mer för att skapa stor konst. eRikm och Martin Brandlmayr tar verkligen till vara på tiden och kokar ner musiken till dess kärna, inget överflöd. Det lämnas dock plats för slumpen och överraskningarna är många, men sammanhanget är ständigt tydligt och riktningen stark. Det är en följsam dans på glödande kol, fötter i ständig rörelse. Stundtals är det eRikm som för, Brandlmayr kan låta lite tafatt. Fast stundtals är det han som tydligt föser på. Ibland försöker båda föra och då trampar de varandra på tårna vilket resulterar i haltande ilskna steg i alla riktningar. Dansen tar plats i ett musikaliskt rum i flera dimensioner där varje lyssning erbjuder ett nytt perspektiv.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry