Erkin Koray: Mechal: Singles & Rarities

Erkin Koray
Mechal: Singles & Rarities
Sublime Frequencies SF067

Av: PM Jönsson

Publicerad: ons, 2011-11-30 22:46

Min första bekantskap med turkisk 70-tals pop/rock var en låt med Bulent Ortacgil som en kompis spelade in på en mix-cd. Bulent Ortacgil ägnade sig dock inte år några psykedeliska utsvävningar utan han var/är en singer/songwriter i samma anda som Donovan. Nästa steg in i den anatoliska invasionen var när det brittiska skivbolaget Finders Keepers började släppa skivor med några av de största namnen från den turkiska underjorden. Favoriten är utan tvekan sångerskan Seldas självbetitlade album från 1976. Den nyfikne kollar även upp den något proggigare Ersen, Fikret Kizilok, och folkrockbandet Mogollar. Gräver man vidare finns det mycket att hämta, tips är de färska samlingarna Turkish Freakout - Psych Folk Singles Vol. 1 & 2 (Bouzouki Joe).

Den turkiska rockens pappa var Erkin Koray. Han bildade det första turkiska rockbandet redan 1957, under 60-talet släppte han en packe singlar; han bildade en psykedelisk powertrio 1970 och fyra år senare kom albumet som betraktas som Korays magnum opus: Elektronik Türküler. Koray experimenterade med olika stilar, från hårdrock till traditionell musik från Anatolien, och är fortfarande verksam, i hemstaden Istanbul.

Skivbolaget World Psycedelic Ltd har återsläppt flera Koray-skivor, men vad jag förstår är några av dem mycket svåra att få tag på. Den aktuella Sublime Frequencies-samlingen bjuder på 11 låtar, från 1970-1977, auktoriserade av Koray himself. Det verkar som en del återutgivningar av hans musik inte har varit officiella utgåvor. Jag saknar utförlig information om inspelningarna och eftersom Koray har varit inblandad i skivan är det konstigt att inte fler godbitar plockats fram ur arkiven.

Musiken är det dock inget fel på. De fyra låtarna från 1970 har mest bett, med glidande, krispigt, psykedeliskt gitarrspel av Koray. Flera gånger tänker jag på japanska Flower Travellin´ Bands psyk/prog-klassiker Satori (1971), men Koray anatoliska rötter är hela tiden tydligt, i sången (endast texter på turkiska), och även om de tidiga låtarna är starkt präglade av anglosaxisk pop/rock, finns det drag av arabesk. En favorit är "Goca Dunya" (1974) som startar med ett mellanöstern-intro och som slutar en rena rama Roger McGuinn-orgien. På nästa låt, "Krallar", är det hårdrock som gäller, det skulle inte förvåna mig om finska Circle älskar just den här låten. Förutom gitarrspelet är soundet läckert, hundra procent 70-tal, på ett positivt sätt.

På låtarna från 1976 och 1977 har Koray närmat sig sitt hemlands folkmusik, det hörs till exempel på "Cümbür Cemaat". "Düsünüs" hade lätt kunnat kvala in i en schlagerfestivalfinal under den här tiden och "Sevdigim" är charmig discopsykedelia.

En musiker med många strängar på lyran. Förhoppningsvis blir det fler samlingar framöver.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry