Es Sateenkaarisuudelma/Pianokaari/Maailmankaari

Es
Sateenkaarisuudelma/ Pianokaari/Maailmankaari
Fonal FR-52

Av: Magnus Nygren

Publicerad: fre, 2009-10-16 01:41

Förutom att driva det mycket trevliga finska bolaget Fonal ger Sami Sänpäkkilä ut egna skivor under namnet Es. Och om jag räknar rätt har det hittills blivit fyra album på det belgiska bolaget Kraak och Fonal.

Inspelad mellan 2002 och 2005 bjuder denna dubbel-cd, som tidigare funnits som dubbel-lp på Kraak, på en mycket sympatisk musik. Vandringar genom kosmiska skogar, staccatostigar med orgelackord och vågor som sköljer in över minimalistiska stränder – mjukt och kärleksfullt leder Sami Sänpäkkilä oss genom både psykedeliska och inspirerade tillstånd. Till sin hjälp har han i olika utsträckning Jan Anderzén på casio och feedback, Miriam Goldberg på underbar cello, Jeffrey Alexander på gitarr, Laura Naukarrinen på violin, Suvi Mäkinen på saxofon och Elissa Määttänen på sång.

Sami Sänpäkkilä kan sin minimalism, det hörs inte minst i inledande ”Sateenkaarisuudelma”. Influenserna av Terry Riley drar förbi med upprepade orgeltoner, dronen dras ut och om den inte riktigt påminner så finns den i alla fall inom LaMonte Youngs härad. Det är respektfullt och välspelat och man dras in i evighetsmaskinen och pulserar sedan ut i rymdens stillestånd. Den långa ”Harmonia, Rakkauta”, som avslutar ”Sateenkaarisuudelma”, når dessvärre inte upp till samma klass med sitt mera ambienta tillstånd. Bra, men inte så mycket mer.

Fantastiskt blir det åter på ”Maailmankaari I” och ”Maailmankaari II”. Den långsamma staccatoorgeln, gitarren, cellon och rösten i första delen blir tillsammans en himmelsk psykedelisk uppbyggelse för del två. Det nästan helt och hållet vackra får konkurrens när det är dags för ”Maailmankaari II”. Och kanske är det också tvetydigheten som gör låten så strålande. Vad som i början antar nästan episka proportioner med en mycket vacker ordlös kvinnosång, får allt mindre utrymme ju längre låten pågår. De mjuka rörelserna på slagverk blir hårdare, det byggs vidare med cello, distade gitarrer och elektronik. Det vackra och tillrättalagda distraheras och ifrågasätts – det är inte längre självklart och allenarådande.

Det är viktigt att samtidigt poängtera att Sami Sänpäkkilä rör om i den musikaliska grytan med andra slevar än vad som är brukligt. Det blir aldrig hårt och taggigt, eller avhumaniserat och skrämmande. Det är helt enkelt oerhört mänskligt!

(Publicerad 2008)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry