Etude 014-016

Alfredo Costa Monteiro
Épicycle for voice processing
Étude 014
Tomasz Krakowiak
La Ciutat ets tu
Étude 015
Jose Luis Redondo
La Reponse Est Aux Pieds
Étude 016

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tis, 2010-01-19 02:45

År 2006 startades etiketten Étude i Barcelona med den tydliga programförklaringen, att basera sin utgivning ”på experimentella och mindre kända (obskyra) ljudarkiv”. De har redan en liten katalog med namn som sannerligen inte hör till de vanliga.

Albumen är sobra och enkla intill självförintelsens sköna, svarta estetik; dvs informationen är nära noll. Vi läser bara det absolut nödvändigaste i diskret skrift på de elegant vikta pappfodralens ena kant. Det är helt i linje med en rad andra bolag, som också ger ut musik med liknande profil; lo-fi, minimalistiskt, elektronika etc.

Hur läckra dessa CD än är i mina ögon ogillar jag den sortens förfining. Gränsen mellan renodlat och snålt är som alltid farligt vag. Jag efterlyser litet generös pedagogik. Vore jag inte recensent skulle jag inte ens ha fått läsa deras ordkarga – men dock utförligare - pressmeddelanden. Så här långt kommen skulle jag egentligen ha berättat om en trött lyssning och avslutat anmälan med en axelryckning. Men icke! Första genomlyssningen tände en eld av nyfikenhet.

Alfred Costa Monteiros långa stycke för processad röst kryper i en slingrande rörelse nära marken. Det ålar sig framåt i ett ljudbrus nära tystnaden. Entonigt. Snart blir de små avvikelserna tydliga, nästan oförnimbara pauser; de oväntade inpassen i störd diskant är bitvis oberäkneliga. Lyfter som gasmoln. Ljudpuffar. Snart tätnar ljuden och stegras till en stark vind. Men till skillnad från den vanligast förekommande noise-musiken bryts den ljudliga intensiteten för en laddad återhållsamhet. Så förändras klangbilden, olika skikt lagras på varandra tills rörelsen vittrar sönder och stycket upplöses som ett organiskt material.

Det kräver 38 minuters tålamod och koncentration, men ger en välslipad uppvisning i elektronisk omvandling av röst. Den hörs aldrig som just röst, men där finns ändå ett slags diktion, som påminner om ursprunget.

Jose Luis Redondo är gitarrvirtuos, som gör en sannskyldig uppvisning i hur han kan locka oväntade ljud ur dobro, bariton-, bas-, elgitarr och banjo. I grunden igenkänns jazz och blues. Klangerna är rena, instrumentet förfrämligas inte, det ”bara” behandlas förhållandevis konventionellt och skickligt. Upp stiger en rad karaktärsstycken för de olika gitarrerna. Det betyder att det klangliga späckas med olika dramatiska associationer. Det blir till slut som teater eller opera. Jag bara väntar på den hårresande kulmen. Den inträffar i nästan varje stycke. Som ljuvlig skönsång eller omruskande tonklungor; eller litet lustiga vändningar. Han är noga med poängen! Oväntat dyker till exempel fragment av gamla örhänget ”As time goes by” upp.

Jag får stor respekt för Redondos förmåga att spela gitarr på uppseendeväckande sätt; men jag saknar en genomgående konstnärlig vilja och tanke. Kommer orättvist att tänka på Loren Connors oemotståndliga besatthet. Något sådant hade behövts.

Det märkligaste albumet är signerat av den polske slagverksspelaren Tomasz Krakowiak. Han har under senare år varit flitig på ljudscenen, och framträtt med bland andra John Butcher, som han har gett ut en skiva med på Spool. Krakowiak hör till den internationella rörelse, som spelar ett akustiskt instrument med starka influenser från konkret- och elektronisk musik. Slagverket han använder är, vad jag förstår, helt normalt men delvis uppmickat. Effekten blir förbluffande. Ett flöde, som skulle kunna vara bedövande virtuost, behåller ändå grundkaraktären av just slagverk och rytmer. En stark ström skapas, då somliga ljud övergår i elektroniska klanger. Bitvis kan Krakowiak dyka i Harry Bertoias ljudböljor. Det är inte illa. Ty känslan av ett akustiskt instrument, som upptäcker nya sidor av sin personlighet, är faktiskt mer spännande än att helt och hållet förvandla slagverkets ljudbild.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry