Etude x3

Mike Hansen
At Every Point
Etude Records 010
Agustí Martínez
Are Spirits what I hear?
Etude Records 011
Lngtché
Music for an Untitled Film by T Zarkkof
Etude Records 012

Av: Magnus Nygren

Publicerad: lör, 2010-01-02 17:26

Etude Records är ett nytt spanskt bolag med säte i Barcelona. Intentionen är att ge ut experimentell musik från ”obskyra ljudarkiv”. Med sådana högtravande deviser är det lätt att man blir lite tveksam och frågande, tränger allvaret ut såväl spontanitet som nyfikenheten. Men nej, det blir inte tråkigt även om seriositeten ger tyngd. Och de tre första skivorna visar på stor musikalisk spridning: ljudkonst med skivspelare i centrum, solosaxofon och extremt mörk ”filmmusik”.

Först ut är den katalanske altsaxofonisten Agustí Martínez med den mycket spännande ”Are Spirits What I Hear?”. Tydligen är detta hans solodebut även om han under mer än tio år improviserat på saxofonen i Barcelonas underjord och spelar i både kammarorkestrar och jazzband.

Med stor integritet och en bred repertoar rör han sig obehindrat mellan toner och ljud med hjälp av harmonisk känsla och kunnande inom de utvidgande tekniker som är så väl utnyttjade nu för tiden. Och istället för att blåsa skallen av sig framstår han många gånger som ganska behärskad, även om han kan ta i från tårna på låtar som ”Tic” och den ivriga ”Meeting”. Eller på den gråtande ”Moc and Caniche” där den harmoniske Brötzmann kan kännas igen.

På titellåten trycker sig andarna genom instrumentet och får fram väsande ljud som ibland kunde härstamma från en trumpet. Tryckande blir även ”Stateless Folk Song” men på ett helt annat sätt, en gäll ton dubbleras melodiskt med en rytmiskt fingerdans över klaffar utan toner.

Jag gillar Agustí Martínez. Han spel är avslappnat och otvunget samtidigt som det hela tiden tar nya vändningar. Olikheten mellan skivans tio förhållandevis korta låtar är också stor.

Olikheter är däremot inte ett ord för den hemlighetsfulle kompositören Lngtché, eller kort och gott p.t. En 44 minuter lång drone som leder rakt in i helvetet. Vid en googling på namnet återkommer black metal som benämning. Och visst, det ligger något i det, en extremt långsam black metal. Och trots att SunnO))) allt oftare figurerar som referenspunkt stämmer det faktiskt här till viss del. Dessutom finns en gemensam nämnare i Seldon Hunt som gjort omslaget till ”Music for an Untitled Film by T Zarkkof”. Han har även skrivit omslagstexter till SunnO))).

Vem T Zarkkof är framgår inte. Men filmisk är musiken, elektroniska mardrömsliknande ljud blandar sig med dånande gitarrförstärkare och metalliska strängar som långsamt vrids till skrämmande frekvenser. Det är riktigt, riktigt mörkt – drypande, kompakt, påträngande, dock inte skrikigt. Men det är fascinerande, släpper jag taget dras jag in i ljudbilden och snurrar sakta runt mot allt annat än angenäma mål.

Kanadensaren Mike Hansen spelar vanligtvis skivspelare i improvisationssammanhang. Han har bland annat spelat in en skiva med saxofonisten John Butcher. På ”At Every Point” går Hansen in i ett nytt sammanhang där han digitalt förenar ljuden från skivspelare, slagverk och gitarr till kompositioner som mer liknar improvisationer i sin utformning och där frånvaron av melodier ställer höga krav på såväl själva ljuden som hur de sätts samman eller ställs mot varandra. Hansen lyckas ganska bra, men når inte ända fram. Under några av de fem låtarna tappar jag helt klart fokus i mitt lyssnande.

Inledande ”The Day Before the Day” är låten jag får ut mest av. Något av en instrumentaliserad vardagssekvens. Inga större upp- eller nedgångar, men trots allt detaljrikt. Missar man enskilda företeelser är det inte hela världen, livet går vidare. Men samtidigt är det i detaljerna helheten döljer sig. En mångfald av ljud i en småputtrande stämning.

Jag gillar även ”Tidying up After”, vilken är mer ”komponerad”. Ringande ljud möter loopade sopransaxofoner, slagverk och cymbaler skapar lite form och det hörs att Hansen är skicklig med skivspelaren.

Är Etude Records första skivor en hint om vad som komma skall finns det all anledning att hålla koll på bolaget. Devisen ”obskyra ljudarkiv” var inte så tokig ändå. Seriös och talande.

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry