Eve and the Last Waltz: Turpentine

Eve and the Last Waltz
Turpentine
Rhythm Ace Recordings RARO 19

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tors, 2011-04-14 10:34

Sorgsna sånger...
Men först och främst är själva skivan en av de mest genomförda jag hållit i min hand. Konstnärligt konsekvent med Eva Lalanders omslag och utsökta inlagor för å ena sidan bildreproduktioner och å andra sidan ett slags konceptuell notapparat, vilken stegrar utgåvans intellektuella attraktionskraft. Dessutom är albumet subtilt förseglat med bly och röd tråd.
Själva musiken är inte mindre märklig. Klangbilden är vass ekande och lätt konserverad som gammal country eller annan slags berättande americana. Ibland tänker jag på Tom Waits men utan hans kärvare framtoning. Ibland tänker jag på Coco Rosie.
Här är det drömmande som hos någon gammal övervintrad kvinna från Appalacherna någon gång för femtio år sedan. Om det inte vore för instrumenteringen och klangen, där krogpiano, orgel, cembalo och medveten distortion skapar en gungande och inte så litet sentimental upplevelse.

Ibland är det så oförskämt känslosamt att cd-spelaren hotar smälta, när Lalander visksjunger något knappt skönjbart.
Då sjunker jag ner i de läckert tryckta fotnoterna och kan fånga upp tanketrådar och kanske inspirationer. Jean Genet, Bingsjö, Henry Morgan från Östergrens bok Gentlemen, blandar sig med Chaim Soutine, Serge Gainsbourg, Charles Bukowski.

Det är en egen värld Lalander bjuder in oss till. Där också dronmusik, industriella oljud, rockklyschor stämmer möte med countrymusikens djupaste vatten.
Projektets början och slut är Eva Lalander själv. Hennes egenartade nasala röst är som brödsmulor i sängen. Det finns ingen vilopunkt, bara rörelse och otålighet. Det är som om sentimentaliteten är ett slags skönhet att bekämpa.

Jag vet inte vad jag ska säga? Konstcountry? Postmoderna sentiment? Det svänger och lockar så det räcker och blir över. Kvar dröjer Lalanders röst med sina halvslutna ögon. Till slut bryr jag mig inte om att fundera på, om hon menar allvar eller inte.
Jag kan ju alltid hålla mig till fotnoterna.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry