Excavated Shellac: Reeds

Diverse Artister
Excavated Shellac: Reeds
Parlortone PT2006 (Dust-to-Digital)

Av: PM Jönsson

Publicerad: tis, 2015-12-15 22:59

Det finns få webbsajter/bloggar som jag besökt lika regelbundet som Excavated Shellac där skivsamlaren m.m. Jonathan Ward presenterar musik från jordens alla hörn, inspelningar som en gång i tiden gavs ut på 78-rpm-skivor. De senaste åren har nya poster dykt upp mer sällan än i början, det normala är en gång i månaden, men när en ny inspelning finns att ta del av, alltid med intressant information bifogad, är det som ett få en fin present.

Jonathan Ward är även mannen bakom Dust-to-Digital-boxen Opika Pende: Africa at 78 rpm (2011) och samlingen Excavated Shellac: Strings (Parlortone, 2010). Nu har en andra samling släppts, precis som den nyss nämnda Lp:n är den tematiskt uppbyggd och istället för stränginstrument är det blåsinstrument som är i fokus.

Det är 14 låtar på vinylutgåvan och tre extraspår på Cd:n och den digitala versionen. Musik från Europa, Asien, Afrika och Mellanöstern. Urvalet är väl genomtänkt, låtar som korresponderar med varandra trots geografisk distans. Säckpipor, oboeliknande blåsinstrument, flöjter, klarinett, harmonium. Varenda spår har något att berätta.

Thiruvaduthurai Rajarathnam Pillai spelar bari, en längre nadaswaram, vanligt blåsinstrument i karnatisk musik. Det är en introduktion till en raga, ett gällt, skärande ljud, magiskt och spirituellt. Jhande Nath spelar pungi eller bin, ormtjusarflöjt, nu har vi hamnat i Norra Indien, där melodin ackompanjeras av en droneklang från en av instrumentets två pipor. Den äldsta inspelningen, från 1908, är kinesisk musik, med gong och suona, kinesisk variant av zurna. I någon mån besläktad med den kinesiska låten är "Janggochum" med Ahn Ki-Ok (Gayageum, inget blåsinstrument, en cittra) och Kin Yin Kuan som spelar bambuoboe, piri. Skivan gavs ut av det statliga tjeckiska skivbolaget Supraphon i slutet av 40-talet. En av de allra mest fascinerande inspelningarna – ett av extraspåren – är från Centralasien, Tadjikistan, där några anonyma musiker bankar hårt på slagverk och blåser på någon slags skalmeja/oboe/zurna.

Även om det är blåsinstrumenten som lyfts fram är det sången som är starkast på "Cantar Bien Nena" med Obdulia Alvarez från Asturien i norra Spanien. Sångerskans bror spelar säckpipa, intressant att jämföra med andra säckpipespår, från Italien och Frankrike. Balkanmusik har också tagits med, en magisk klarinettinspelning från Albanien och låtar från Makedonien och Bulgarien. De afrikanska låtarna är av olika karaktär. Mqonga Sikanise, från Sydafrika, spelar concertina och sjunger på xhosa, Mohamed Efendi Baz sjunger och spelar egyptisk arghul, en 100 år gammal inspelning. Skivan gavs ut av Baidaphon, det allra första skivbolaget från Mellanöstern, startat i Libanon, men som sedan expanderade till Egypten, bland annat. En annan fascinerande inspelning kommer från Dar Es Saalam, från 1930, när Columbia gjorde de allra första kommersiella skivinspelningarna i Tanzania. Festmusik med en zumari – zurnaliknande instrument – som triggar upp melodin i samklang med sång och slagverk.

Ljudet är av toppklass. Fantastiskt att gamla inspelningar från 78rpm-skivor kan låta så levande. En färsk post på Excavated Shellac är förresten en märklig inspelning från Elfenbenskusten. Om ni inte har gjort det tidigare, gå in på sajten, där kan man fastna i timmar och dygn.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry