Faust C'est

Faust
C´est com…com…compliqué
Bureau BB21

Av: PM Jönsson

Publicerad: tis, 2009-09-29 20:58

En passande titel. Saker och ting är ganska komplicerade med Faust nu för tiden. Idag finns det två Faust. Dels Jean-Herve Péron, Werner ”Zappi” Diermaier och – på den här skivan - fransmannen Amaury Cambuzat, tidigare medlem i Ulan Bator. Och så har den tredje ursprungsmedlemmen Hans-Joachim Irmler ett annat Faust-projekt. Men egentligen var det Péron som först lämnade bandet efter återföreningen i början av 90-talet. Zappi hängde på för några år sedan, och så hamnade Irmler utanför gemenskapen. Förvirrande? Jo, det kan man säga. Dessutom gavs ”C´est com…com…compliqué” ut under namnet ”Disconnected” för två år sedan. Då producerad av Steven Stapleton (Nurse With Wound). Nu har alltsammans mixats om och fått nytt namn.

Hänger ni med? Jag gör det knappt själv. Däremot är det kul att höra att Faust fortfarande gör bra musik. Jag har inte hört mycket gruppen/grupperna har gjort efter storhetstiden på 70-talet, endast remixplattan ”Freispiel” där andra artister tolkar låtar från skivan ”Ravvivando” och den fantastiska liveversionen – med Jim O´Rourke som extramedlem – av ”Outside the Dream Syndicate”, det klassiska samarbetet med Tony Conrad.

”C´est com…com…compliqué” visar upp ett band i god form. Vital experimentrock som slår många yngre band på fingrarna och visar hur man förenar kaos med struktur utan att pusselbitarna hamnar för långt ifrån varandra. Distinkt, hårt, och rymligt. Det känns nästan som några urtidsdjur har vaknat till liv, kravlar sig upp ur sina hålor och mosar allting i sin väg. Men de jagar aldrig upp något snabbt tempo, låter musiken ta tid, långsamt hasar den fram, rasslar, hostar och fräser, med en svans som slår emot olika föremål.

En hel del instrumentalt, men även sång och röster på franska av Péron och Cambuzat. Korta stavelser och fraser spottas ut. Tryck i sången! En kort låt, ”Stimmen”, har någon slags strupsång. Även om Faust döpte en låt till "Krautrock" på sitt fjärde album 1973 så avskyr de begreppet, det var ett skämt, men om vi godtar k-ordet så är det ett par gånger slowmotionkraut med Zappis trummor och Pérons bas som motorer. Vibrerande gitarrer och allehanda ljud surrar omkring och överraskar öronen gång på gång.

Den långa titellåten och ett par andra spår får mig att tänka på Einstürzende Neubauten. Gnissel, industriklanger, splitter. Rätt kul tankesprång eftersom Blixa Bargeld säkert inspirerades mycket av Faust som använde elektriska verktyg och gudvetvad under 70-talet, särskilt på deras omtalade liveaktioner. Cirkeln är sluten.

Vill man se Faust live är det Norge som gäller. De spelar på Borealisfestivalen i Bergen 27 mars, på Kosmisk Kveld Festival i Oslo 18 april och på Numusicfestivalen i Stavanger i september. Nu med ett femmannaband, Péron och Zappi plus tre brittiska musiker. Kan man hoppas på Sverigespelningar också?

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry