Fe-Mail Voluptuous Vultures

Fe-Mail
Voluptuous Vultures
PsychForm Records PFORM 005CD

Av: Sven Rånlund

Publicerad: mån, 2009-12-07 00:33

Mellan ”Syklubb Fra Hælvete” (2002) och dubbelalbumet ”Blixter Toad” gav Fe-Mail bland annat ut en 10”-vinyl med titeln ”Voluptuous Vultures” (2005). Nu har den återutgivits på cd med en extra låt. Det amerikanska bolaget Psychform Records kan knappast anklagas för att ha överarbetat omslaget – å andra sidan spelar skev grafik liten roll när man väl ångvältats av Hild Sofie Tafjords och Maja Ratkjes musik.

Det handlar, som tidigare, om noise – rättare sagt Fe-mail-noise. Deras personliga uttryck sitter som en smäck: en improviserad mix av elektroakustiskt och vokalt, skapad av livesamplingar och datorer och elektriska apparater och akustiska instrument och nånstans i röran Tafjords franska horn.

Om ”Blixter Toad” är deras hittills mest formfulländade uttryck, kan man beskriva ”Voluptuous Vultures” som en serie eruptioner längs vägen. Här finns dynamik, stillsamma faser och kosmiskt blås, men det framträdande draget är kraften som släpps fri: då låter det stenhårt, som sylvass flinta, hett, djävulskt tätt, både skrämmande och svårsmält. Maja Ratkjes röst är ett precisiöst instrument med enorm spännvidd, hon täcker allt från förförelse till rena dårpippin. Hon skriker så man ryser, det är attack på djupet och under huden, in i benet.

Live har jag alltid fått stora upplevelser av Fe-Mail. Det fina är hur de förmänskligar noisemusiken genom att tillföra en för genren ovanlig humor och lek i den kokande svetslågan. Samma lust kan vara svår att fånga på skiva, vilket Voluptuous Vultures bevisar. Det blir aningen endimensionellt, lite för mycket vinkelslip i örat.

Den första låten, ”Valyrie Procession”, börjar som luddigt soundscape, går över i orkestrerad kakafoni och klipps av i full explosion. På den följer ”Artbeak”, en opålitlig glitchgrund som cementeras gradvis med elektroniskt mischmasch och Ratkjes maniska röst grovhackad i vråldistad loopmaskin. Skivan avslutas – spiken i huvudet! – med titellåten, ett tolv minuter långt stycke som på sitt sätt summerar det anmärkningsvärda med Fe-Mails musik – blandningen av komposition och fri improvisation.

Trots invändningarna är ”Voluptuous Vultures” en intressant platta. Inte lika genomarbetad som ”Blixter Toad”, ändå en favorit på vägen. Knallhårdare EA-musik görs inte.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry