Felix Kubin and Ensemble Intégrales

Felix Kubin and Ensemble Intégrales
Echohaus

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tors, 2010-12-16 01:07

Det kan inte hjälpas, men Felix Kubins namn blinkar inte i grönt när jag tänker på elektroakustisk musik. Och ändå har denne tyske snurrpelle med sin übersmöriga sci-fi-pop och sina kitschiga radiocollage rätt länge odlat en säregen identitet i den bortre änden av den alternativa delen av electronicahyllan. Hans skivor på A-Musik, Diskono och Gagarin var både trolldeg och råttgift, cheezy låtar som ”Pornodisko” och ”Mono Vomit” luktade aldrig bara smart. Det ska sägas att inte heller skivomslagen var några säkra kort, med Kubin i pottkammad lugg likt en oförlöst fascist.

Ett annat slags risktagande döljer sig bakom Echohaus, resultatet av mötet mellan Kubin och Ensemble Intégrales från Hamburg. Det är faktiskt en vansinnigt originell platta, full av mystik och magnificens, kilometerlånga droner à la Ligeti, spruttlande elektronik, grovhångel med närmickade akustiska instrument.

Skivan är inspelad i kulturhuset Westwerk i Hamburg. Konceptet bestod i att Felix Kubin skrev enkla grafiska partitur och kompositionsinstruktioner åt ensemblen, men sedan drog han sig tillbaka till kontrollrummet. Musikerna spred ut sig i kulturhuset och spelades in i separata rum med naturlig rumsklang. Med hörlurar hörde de stycket växa fram, men de såg inte varann. Inga omtagningar, inga överlagringar, inget pålagt reverb.

Ensemblens referenspunkter bottnar naturligt nog i den nutida kammarmusiken, men därifrån har Intégral bara ett ögonkast till nutida improv. Det som gör inspelningen så fascinerande är vad som musikaliskt uppstår när den klassiska musikens vältempererade instrument gnuggas mot gnisslande liveelektronik och fullt rockande trumset. Sådana möten sker sällan smärtfritt, något underordnas det andra, men här ges både klangligt utrymme och massiv förtätning. Det försiggår massor av skrapande och knekande, det blinkar och plinkar, tutar, skvätter, det är elektronik och talg omvartannat, stråkar andas, bleckblås förandligar, en schkrufffiolande violin råknullar baskaggen medan pianot täljer sig på klangkroppen, stråke gråter mot cymbal, kammarmusiken kommer ut, elektroniken suckar och det låter lyckligt, lyckligt.

Bakom fönstret i kontrollrummet, tänker jag mig, står Felix Kubin och drar i pottfrillan. Musik som en gigantisk direktsändning formad ur förnämliga instrumentalisters dolda äventyr i Westwerks salar. En inspirerande skiva att rekommendera (finns på Spotify).

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry