Ferran Fages, Dimitra Lazaridou Chatzigoga, Corgrog

Ap´strophe
Corgroc
Another timbre at 28

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tis, 2010-05-25 20:25

Ap'strophe är gitarristen, turntablisten med mera Ferran Fages från Barcelona och cittraspelaren Dimitra Lazaridou Chatzigoga. De har spelat ihop i fyra år och utvecklat en ganska halsbrytande musik, som liksom ålar sig fram på magen. Rena akustiska passager välts över i ljudorgier där det är svårt att avgöra vad som verkligen är akustiskt och om något är elektronik. Det anges på albumet att de spelar gitarr respektive cittra, men instrumenten behandlas som de klanglådor de är.

Att Ap'strophe ingår i Another timbres gitarrserie är självklart, inte minst som representant för den nya spanska scenen. Albumet är inspelat i Barcelona för två år sedan, men mixat i fjor. Jag antar att en del möda lagts ner också på den senare delen av processen.
Duon har ju tidigare tillsammans skapat stycken som bara finns i skivad form, svåra att utföra eller reproducera live.

Det fascinerande är inte minst hur Ferran Fages har en grund i ljudimprovisation, där gitarrens öppna ljud bildar basen. Men också då han spelar relativt ”konventionellt” finns rullande figurer, dämpningar, språng, genomtänkta passager, som vävs samman med cittrans ibland svirrande ljudliga dimbildningar.
Fages är således en klangfull och variationsrik improvisatör med ett musikaliskt flöde i spelet.

Dimitra Lazaridou Chatzigoga trollar fram repetitiva figurer som snurrar som propellrar över Fages ibland långsammare tempo.
Hon skruvar upp musiken i en vass extas, som bara blir tydligare av Fages tyngd i spelet.

Albumet är uppdelat i två delar. Först ett litet kortare etsande och skärande stycke, sedan en lång ljudresa, som ofta växlar fokus.
Kontinuiteten skapas av en brusande clusterform som liksom svävar fram, påminnande om ljudmolnen i noise; bara det att Ap'strophe förmår använda detta som en materia att knåda, de gör inbrytningar, drar ner ljudet, fyller ut med små enkla skrap eller knäpp, det som verkar ha blivit över, restprodukter ur deras improvisationer, som de nu undersöker för att se vad de kan göra med dem. Den attityden är ett pågående tillstånd av extrem uppmärksamhet, en hållning, som blandar nedbrytning, kontinuitet och collage.

De visar att de både kan hålla kursen i forsande brus och lågmälda småljud. Men de ger sig aldrig helt åt någondera, bara markerar, att så här skulle man kunna göra, de föreslår, för att snabbt gå vidare i egna klanger.

För egna är de. Industriellt skärande passager får de att verka nya och de minst gitarrljud bänds i minimala tonsteg. Och de spelar detta som om vi aldrig hört det förr.

En av många höjdpunkter börjar i mitten på andra stycket, där Dimitra Lazaridou Chatzigoga skrapar sin cittra – eller vad hon nu gör - så att den klagar som en ljudspräckande saxofonist på 70-talet, medan Ferran Fages eftertänksamt rör sig bland mikrotonerna. Och tillsammans klingar de ut efter den kulmen i små droppande ljud och glesa vajanden kring tonhöjderna. Så enkelt, men ändå mästerligt. Och eftertänksamt plockande i ljudskärvorna skapar de strax nya spegelbilder av det föregående. Reflexer av tidigare musikaliska handlingar bildar en spännande formvärld i det stora, som också lyssnaren kan överblicka och vandra fram och tillbaka i. Också då musiken pågår. Det är som om de använde sig av olika tempus på samma gång. Det nyss förbiflutna dröjer genom sin oerhörda skärpa länge kvar bara för att med viss spegelartad förvrängning återkomma. Det är en resa i spegellandet. Där vi förnimmer både slut och början i samma bild.

Ap'strophe förvandlar den fria postimpron till en mimiskt målande nyenkelhet. Inte minst svänger det lika totalt som oväntat i långa passager. Slutet på albumet bjuder en transartad dansande rytm, som är svår att motstå.

Utan tvekan en av de bästa skivorna i Another timbres gitarrserie och en av de väsentligaste utgåvorna på mycket länge inom alla kategorier.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry