Flaten/Kornstad/Christensen_Mitt hjerte altid vanker I

Flaten/Kornstad/Christensen
Mitt hjerte altid vanker
Compunctio 005
(improv)

Av: Jens Holmberg

Publicerad: ons, 2011-04-13 22:55

Mitt hjerte alltid vanker, inspelad live på Oslo Jazzfestival, bygger vidare där föregångaren Elise slutade. Jazzmusikerna Ingebrigt Håker Flaten och Håkon Kornstad fortsätter att utforska de psalmer som Håker Flaten hört sin farmor sjunga under uppväxten i norska Oppdal. På denna konsert har de bjudit in den legendariska trumslagaren Jon Christensen och bildat en trio. Men det är också ett möte mellan två generationer av norska jazzmusiker.

Som trio är de betydligt tyngre. På föregångaren var musiken mer avskalad och stram. När vi hör musiken framföras live drar det mer åt det improvisatoriska hållet och stundtals blir det riktigt explosivt. Jon Christensen distinkta och kontrollerade spel ger duon de muskler som krävs för att lyfta mot nya nivåer. Tillsammans bjuder de på musik som är både lekfull och djärv, lika starkt färgad av norsk folkton som modern kreativitet.

Kornstad är en riktig känslospelare. Hans saxofonblås är ofta återhållsamt och knarrar vackert. Hans folkloristiska kvitter måste ha skimrat vackert denna kväll i kulturkyrkan Jakob då musiken spelades in. Men han kan också spräcka till, och krulla trasiga toner över bas och trumma. Håker Flaten behärskar också det stillsamma såväl som det furiösa. Det riktigt smattrar och knäpper när han ruskar om ståbasen på ”Skulde jeg min Gud ei prise”. Samspelet är tight och som trio hittar kollektivet ett större svängrum. Christensen förtätar och till och med förenklar med sitt breda register. ”Du høye fryd for rene sjele” rytmiska kropp visar prov på trions breda repertoar och deras fina känsla för såväl det noterade som fria.

Den rumsliga klangen är varm och det ger de gamla psalmerna en starkare framtoning, speciellt när konturerna skissas ut mot de friare formerna. Ingen spelar förbi de andra – musikerna lyssnar varsamt in varandra och följs åt – och riktigt glöder som enhet. Exakt som man förväntar sig att en jazztrio av yttersta världsklass ska göra. En cover finns också på skivan ”Death and the flower”. Det spelar ingen roll om det är Keith Jarrets slagdänga eller psalmer som ”Dagen viger og gaar bort”, i trions skickliga händer omformas de gamla tonerna till nyskapande och poetisk jazzmagi.

Musiken bär på en berättelse, där den rör sig med sin Milesblå klangbotten och Cherryröda finess. Det är Jazz som livskraft och historia. Insvepta i folktoner sjunger musiken det gamla landets minnen.Mitt Mitt hjerte alltid vanker är en vacker hyllning till det torftiga och pittoreska jordelivet våra förfäder en gång vandrat.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry