Flying Canyon

Flying Canyon
Flying Canyon
Soft Abuse SAB 017

Av: Mats Gustafsson

Publicerad: tis, 2009-11-24 11:07

Långsam musik som rör sig i ett landskap starkt präglat av folk- och countryinspirerad melankoli och tristess kan vara fullständigt outhärdlig, men den kan likt Kalifornienbaserade Flying Canyons debutalbum också vara fullständigt underbar. Det ska på en gång sägas att den som så önskar säkert kan höra ett antal ekon från stora delar av den amerikanska folkmusik- och countrytraditionen men i min värld är det inte nödvändigtvis något negativt att så tydligt känna historiens vingslag. Åtminstone inte när man som Flying Canyon har en osedvanligt imponerande förmåga att förena sitt intresse av Kalifornisk folkrock a la Crosby, Stills & Nash med mer schizofrena och kosmiska tolkningar av samma tradition såsom Skip Spence och Sky Sunlight Saxon.

Lugna, avskalade folkstrukturer övergår i svepande begravningsprocessioner och även om tonen ofta känns igen är det något med arrangemangen, den utsökta känslan för finstämda melodier och instrumenteringen (sång, gitarr, trummor, orgel, banjo, flöjt och bas) som gör helheten mer komplex och intrikat än vad första intrycket kan förleda oss att tro.

Flying Canyons obestridliga centralfigur är Cayce Lindner som med sin bräckliga stämma landar någonstans mellan Neil Young och Will Sheff (Okkervil River) och leder resten av bandet genom skivans nio låtar. Lindner tar hjälp av Shayde Sartin (Kelley Stoltz, The Skygreen Leopards, Giant Skyflower Band, etc.) och Jewelled Antlers Glenn Donaldson (The Skygreen Leopards, Thuja, Giant Skyflower Band, The Franciscan Hobbies, etc.). Med tanke på den sistnämndes fallenhet för melankoli och utomjordiska folkstrukturer är det kanske inte så förvånande att slutresultatet låter som ett förtjusande dåsigt soundtrack till en dimmig söndag morgon helt och hållet präglad av gårdagens alkoholintag.

(PubLångsam musik som rör sig i ett landskap starkt präglat av folk- och countryinspirerad melankoli och tristess kan vara fullständigt outhärdlig, men den kan likt Kalifornienbaserade Flying Canyons debutalbum också vara fullständigt underbar. Det ska på en gång sägas att den som så önskar säkert kan höra ett antal ekon från stora delar av den amerikanska folkmusik- och countrytraditionen men i min värld är det inte nödvändigtvis något negativt att så tydligt känna historiens vingslag. Åtminstone inte när man som Flying Canyon har en osedvanligt imponerande förmåga att förena sitt intresse av Kalifornisk folkrock a la Crosby, Stills & Nash med mer schizofrena och kosmiska tolkningar av samma tradition såsom Skip Spence och Sky Sunlight Saxon.

Lugna, avskalade folkstrukturer övergår i svepande begravningsprocessioner och även om tonen ofta känns igen är det något med arrangemangen, den utsökta känslan för finstämda melodier och instrumenteringen (sång, gitarr, trummor, orgel, banjo, flöjt och bas) som gör helheten mer komplex och intrikat än vad första intrycket kan förleda oss att tro.

Flying Canyons obestridliga centralfigur är Cayce Lindner som med sin bräckliga stämma landar någonstans mellan Neil Young och Will Sheff (Okkervil River) och leder resten av bandet genom skivans nio låtar. Lindner tar hjälp av Shayde Sartin (Kelley Stoltz, The Skygreen Leopards, Giant Skyflower Band, etc.) och Jewelled Antlers Glenn Donaldson (The Skygreen Leopards, Thuja, Giant Skyflower Band, The Franciscan Hobbies, etc.). Med tanke på den sistnämndes fallenhet för melankoli och utomjordiska folkstrukturer är det kanske inte så förvånande att slutresultatet låter som ett förtjusande dåsigt soundtrack till en dimmig söndag morgon helt och hållet präglad av gårdagens alkoholintag.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry