Folke Rabe / Jan Bark Argh!

Folke Rabe / Jan Bark
Argh!
Rönnells / Håll Tjäften 010 / King Disk KD006

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2009-11-10 11:41

Med ”Argh!” släpps en underbar tillbakablick på Folke Rabes och Jan Barks musikaliska gärning. Det mesta, fem av sju låtar, är tidigare outgivet material. Och med tidsspannet 1962 till 1982 innebär det också stor musikalisk spännvidd, från bandkompositioner inspelade vid San Francisco Tape Music Center 1965 över utforskande av nya spelstilar på trombon till elektroakustisk och minimalistisk musik.

Många godbitar! Men låt oss börja med den smarrigaste, Jan Barks ”Memoria in Memoriam” från 1975 komponerad för ensemblen Harpans kraft. Som en vag struktur letar den inledningsvis upp dolda skrymslen i minnenas bank. Stämningar får sakta förnimbara konturer av staccatoformad orgel (Mats Persson) och spridda slag på slagverk (Göran Rydberg). Utdragna vokala inslag av Kerstin Ståhls starka röst och hackad pianorytm av Kristine Scholz bygger på. Gemensamt skapar ensemblen ett minimalistisk storverk som leder in mig i egna minnen. Om inte konkreta sådana, så minnen av välmående stämningar.

Även en av Folke Rabes låtar – ”Joe´s Harp” från 1970 för Bromma kammarkör – går i minimalismens tecken. Inte för intet utvecklade Rabe en vänskap med Terry Riley under besöket i San Francisco 1965. Meditativt växer strukturen med ihållande röster som formas av centralasiatisk strupsång. Ett mycket fint konstaterande av röstens möjligheter.

Vid duons besök i San Francisco 1965 erbjöds de möjligheten att använda San Francisco Tape Music Centers utrustning. Rabe formade verket ”Argh!”, en tribut till dåtidens vilda amerikanska radio. Utdrag från presentatörers röster varvas med jazz och popmusik i vad som skulle kunna kallas förlaga till den moderna samplingsmusiken. Förbluffande för svenska öron 1965, idag känns den mer som ett tidsdokument, om än ett fräscht sådant. Bark å sin sida hackade och rullade fram loopar i rytmiska figurer från en Chamberlin, en keyboard som kan beskrivas som en tidig analog sampler.

Tidigt fastnade såväl Folke Rabe som Jan Bark för trombonen. Gemensamt skrev de ”Bolos” för Kulturkvartetten, vilken även innefattade Runo Ericksson och Jörgen Johansson, redan 1962. Även om ”Bolos” egentligen var en illustration över nya speltekniker så står den på fasta ben i denna inspelning från Moderna Museet 1965. Vassa, spruckna tonstötar varvas med lågt puttrande. Stundtals får de ljud i trombonerna som i det närmaste liknar mänskligt tal.

Övriga två låtar är dels den suggestiva elektroakustiska Bar (1968) av Bark, en färd från lågmäld djup bas till vassa diskanta ljud som från ett regn av glas. Dels Rabes musique concrète-verk ”To the Barbender” (1982) tillägnat John Cage på hans 70-års dag.

Folke Rabe och Jan Bark är två starka röster inom den svenska experimentella musiken. Och deras sökande efter nya musikaliska uttryck har betydelse än idag. Inte bara som influenser, utan som skapare av musik som känns oerhört levande och tidlös.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry