Fourcolor Air Curtain

Fourcolor
Air Curtain
12k 1029

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: ons, 2009-10-28 18:11

Fourcolor är i grunden ett soloprojekt, skapat av japanen Keiichi Sugimoto som även är medlem i formationer som Minamo och Fonica. Senaste albumet ”Air Curtain” befinner sig, som titeln föreslår, på höga höjder eller åtminstone i ett tänkt luftrum av något slag. Det är skört och vackert. Instrumentala passager utvecklar sig så sakteliga, varieras, transformeras, letar sig fram. Sugimato kombinerar regndroppsliknande gitarrljud med datorprocessade ljud och klanger och blandar beståndsdelarna till en stark och självklar helhet.

Termer som electronica, ambient och drone känns onekligen trubbiga när man ska beskriva ”Air Curtain”. Det här är finessrik musik, associationsrik musik, omsorgsfullt behandlad musik. De synnerligen fokuserade låtarna tar i sammanhanget rätt olika vägar mot vad som egentligen är samma mål. De försöker fånga in en särskild känsla – kanske främst längtan, förväntan, vardagligt vemod – och dröja kvar vid den så länge det bara går, helt enkelt få denna känsla att hänga kvar i luften.

Resultatet blir meditativt och detaljrikt, spontant men aldrig plottrigt. Samtidigt kräver musiken tålamod hos lyssnaren, och inte minst tid och rum för att kunna ta till sig dess mjuka svängningar. Inledande ”Curves Of Air” rör sig som en zeppelinare genom rymden, sakta och stadigt men inte utan inslag av ljumma vindbyar. Det härnäst följande spåret ”Empty Sky 1” ligger som en tyst dimma i rummet – ambient är kanske ändå ordet man bör använda. ”2 Strings” genomsyras av lyrisk stämning och mjuka, oförutsägbara ryckningar i rytmen. På ett par ställen bryts dock den stillsamma tillvaron. ”AE” har en mer sönderbruten takt, mer turbulens om man så vill. Förutom ”AE” så sticker även minimalistiska ”As Rain” ut – anslaget är här mer kyrkklocksmetalliskt, med ett dunkande som påminner om ett industriellt löpande band. Avslutande ”Empty Sky 2” beter sig likt papperssvalor, cirkulerandes kring sig själva, och blir i sin relativa anonymitet inte den perfekta, magiska låt jag skulle önska att detta fina album kunde få avslutas med.

(Publicerad 2005)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry