Francisco López / Luca Sigurtà, Erm

Francisco López / Luca Sigurtà
Erm
Frattonove 021

Av: Kristoffer Westin

Publicerad: tis, 2013-07-09 16:05

Erm består av två verk, "Untitled #294" av Francisco López respektive "Eaves" av, en för mig ny bekantskap, Luca Sigurtà. De båda styckena utgår emellertid från samma ljudmaterial, vilket gör Erm särskilt spännande. Vid en övergripande jämförelse finner jag att Sigurtàs resultat förefaller grövre och kantigare än López delikata bearbetningar, men det är onekligen till skivans fördel att vi kan tala om veritabla olikheter. Lyssnar man på CD:n i kronologisk ordning börjar den med López stycke och det var först efter flera lyssningar som jag faktiskt började reflektera över detta. Med anledning av att samma utgångsmaterial används i båda verken aktiveras lyssnarens minnesprocess och sökandet efter relationer. Härmed bör jag uppmana eventuella intressenter till att variera sig genom att inleda med spår två emellanåt för att skapa en mer dynamisk lyssning. En möjlig lösning på detta problem hade varit att presentera vardera stycke på en separat CD.

López, med sina många års erfarenhet som ljudkonstnär, imponerar genom kristallklara detaljer och väl avvägda överlagringar. "Untitled #294" tar avstamp i krispiga, digitala missljud som – tillsammans med ljumma bastoner och en behagfull ton av hög frekvens – skapar pulserande andrum att fokusera. Efter tillkomsten av ytterligare klanger introduceras en fältinspelning som tilltar successivt i styrka. I klassiskt Lópezkt manér avbryts denna upptagning abrupt när den når en påträngande kraft. Ur den hermetiskt förpackade slaggprodukten letar sig ett dovt muller fram, varpå ett stråkinstrument tycks uppträda försiktigt i samröre med hälsovårdande gnissel. Denna sektion förtvinar följaktligen och kvar återstår endast inspelningen av ett rums naturliga resonans. Vad jag uppfattar som en samling elektroniskt behandlade sopranröster bryter därefter det ytterligt reducerade fältet; fabriksklanger blandas vidare upp med regn, cikador, vattenflöden, fläktar och andra välbekanta sonora strömmar, som slutligen för lyssnaren in i en mättad dimma där ljuden ter sig bakvända. Det hela är mycket vackert och väl genomfört.

Sigurtàs komposition "Eaves" sätter omedelbart igång en igenkänningsprocess hos lyssnaren. De inledande digitala missljuden i "Untitled #294" återfinns även här, men i en annan skepnad. Vidare fortsätter möjligheterna att identifiera eller ana något bekant. Styrkan ligger inte i det man omedelbart kan identifiera, utan snarare när något nytt har tillkommit det bekanta. Här uppstår en spänning i lyssningen som medverkar till att man gärna spelar skivan flera gånger. Till Sigurtàs förtjänster hör det opolerade greppet, medan vissa bearbetningar inte fångar mitt intresse. López stycke tilltalar mig mera – men sammanhanget, det vill säga den likvärdiga materialbanken – kompenserar för de blandade resultaten i Sigurtàs stycke.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry