Gabriel Ledoux: Le vide parfait

Gabriel Ledoux
Le vide parfait
Acte 01

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2015-05-20 12:39

Kanadensiske kompositören Gabriel Ledoux debuterar här med ett oerhört ambitiöst projekt. Förpackningen är ett konstverk i sig med utmärkt formgivning och ett litet häfte fyllt av texter och konst. Själva kompositionen består av tolv satser. Han har använt förinspelat material, ställt samman en orkester och lagt in dokumentära texter; resultatet är en ”märklig blandning samtida konstmusik, elektronika och fri jazz” enligt pressreleasen. Det stämmer rätt väl. Och det går inte att skilja ut till exempel den fria jazzen från helheten. Allt smälter ihop ett mäktigt flöde, som mest av allt påminner om gammal bandkomposition. Ur denna ström stiger röster, texter, enskilda instrument.

Det är dramatiskt, laddat och på ett avgörande vis också ödesmättat. Texterna som dyker upp som autentiska röster kommer från självmordssekten People´s Temple, där alla 900 medlemmarna tog livet av sig 1979. Och de kommer från dödsskjutningarna i Colombine. Det blir litet obehagligt. Inte för att jag är känslig. Men hela verket får en stämning av "Untergang des Abendlandes". Ett slags wagnerianskt farväl med storslagna tonmålningar. Formen sväller. Det beror nog på att allvaret i uppsåtet och därav följande val av material att bearbeta är så stort, att formen inte kunnat bli väldig nog.

Då är frågan, om konst och musik kan bära denna sorts dödande och tragedi i en så melodramatisk form? Tål den dessa väldiga ambitioner? Ledoux har försökt det allra svåraste och misslyckats, men det är ett mycket intressant misslyckande, jag ser fram mot nya verk.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry