Gavin Bryars/Alter Ego/Philip Jeck: The Sinking of the Titanic (1969-) (Touch)

Gavin Bryars/Alter Ego/Philip Jeck
The Sinking of the Titanic (1969-)
Touch, Tone 34

Av: Olov Melin

Publicerad: lör, 2009-10-10 23:45

Mystiken ligger fortfarande tät kring fartygsolyckan Titanic som inträffade den 14 april 1912. Trots storslagna filmatiseringar, dokumentärer och böcker verkar tragedin aldrig upphöra att fascinera. Gavin Bryars komponerade ”The Sinking of the Titanic” 1969 som ett semi-aleatoriskt verk, vilket betyder att vissa delar lämnas åt slumpen. Följaktligen har verket kunnat fungera både som konsertmaterial och exempelvis ljudinstallationer.

Den aktuella versionen är en liveinspelning från International Festival of Contemporary Music at The Venice Biennale 2005, där Gavin Bryars har tagit hjälp av den klassiska ensemblen Alter Ego, samt Philip Jeck som annars ger ut musik på labeln Touch. Skivomslaget pryds på både bak- och framsida av en text som behandlar sådant som inspirerat Bryars och varför Titanicincidenten fortfarande är ett ämne som berör. Ni som har sett James Camerons filmatisering minns säkert den lilla ensemblen som tappert spelar psalmen ”Autumn” ända tills skeppet går under. Denna händelse inträffade i verkligheten och har berättats av en radiotelegrafist som överlevde. Bryars har även han inspirerats av telegrafens uppfinnare Marconi, som mot slutet av sitt liv var övertygad om att ljud som en gång genererats aldrig dör, utan bara gradvis försvagas så att vi inte längre kan uppfatta dem. Därmed existerar ljuden som fysiska minnen.

Minnen är det som Philip Jeck tar fasta på när han inleder verket med ett lager av knaster, som om han med en radiomottagare försökte ratta in den sedan länge försvunna musik som uppfördes under Titanics sista minuter. Jecks hypnotiska inledning - som han skapar genom att manipulera skivspelare - är helt fantastisk och jag känner hur jag kommer i rätt stämning när Alter Ego efter en stund börjar spela den vemodiga melodin som hela verket är uppbyggt kring. Det måste vara melodins religiösa karaktär som gör att jag inte tröttnar ens efter 40 minuter. Dessutom händer det hela tiden nya saker i form av ljud och oljud, som med stor precision placeras på rätt plats. Vad som imponerar mest på mig är dock att musiken är inne och trampar på en mängd musikaliska områden utan att tappa fokus.

Jag tror inte det här är det sista vi har sett av ”The Sinking of the Titanic” och förhoppningsvis kan det sporra andra att göra sin egen tolkning. Det enda jag saknar från originalet är de vackra körerna, men man kan ju inte få allt.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry