Getatchew Mekuria & The Ex & Friends: Y´Anbessaw Tezeta

Getatchew Mekuria & The Ex & Friends
Y´Anbessaw Tezeta
Terp AS-21/22

Av: PM Jönsson

Publicerad: ons, 2012-11-21 12:48

I många år fanns det bara en plats där man kunde se Getatchew Mekuria spela tenorsaxofon. Det var på Sheraton Hotel, i Addis Ababa, för VIP-gäster, mest välbeställda européer antagligen. Jag undrar vad han brukade spela? Ett axplock av de hundratals västerländska låtar han lärde sig på 50-talet? Nyare hits? Eller sina egna tolkningar av etiopiska folksånger, eller musik generationskamraterna Tilahun Gessesse och Assefa Abate komponerade och framförde på Hager Fikir Theatre under 50-60-talen när Mekuria spelade i Haile Selassie-sponsrade storband som The National Theatre Orchestra och The Police Band.

Det var på Hager Fikir Theatre som The Ex träffade Getatchew Mekuria första gången, 2004, när det holländska bandet var på en av sina många resor och turnéer till Etiopien. Året innan hade Francis Falceto återutgivit Getatchew Mekurias album Negus of Ethiopian Sax (Philips, 1972) på franska Buda Musique som volym 14 i Éthiopiques-serien, som på nytt lyft fram gamla stjärnor och mängder med mindre kända namn, från ethiojazz till populärmusik och regionala folkstilar. Från början var det främst musik från den gyllene eran mellan 1969-1978, tiden som även Mekuria är mest förknippad med. Men han turnerade aldrig i USA som Mahmoud Ahmed, eller pluggade musik i London, som Mulatu Astatke, utan blev kvar på Sheraton Hotel, med någon enstaka resa till kommunistländer under Mengistus diktatur.

Vid det första besöket i Amsterdam – när The Ex firade 25 år som band - spelade Getatchew Mekuria mest med improvisationskollektivet ICP. Men det blev ett musiksamarbete även med The Ex, albumet Moa Anbessa släpptes 2006, och sedan dess har de gjort ungefär 100 konserter tillsammans, i 15 olika länder. I cd-häftet kan man läsa att The Ex blev förvånade över att Getatchew Mekuria ville spela in en ny skiva. Han är född i mitten av 30-talet och hälsan sviktar. Y'Anbessaw Tezeta är en sista kommentar, ett slutord, där Mekuria vill visa sin djupare sida, inte enbart spela krigssånger, som paradnumret "Shellelle", eller "Zerafewa/Eregedawo", från nya skivan. Han har valt favoriter från ett långt liv som musiker, låtar som tolkas på typiskt Mekuriasätt, några titlar känns igen från äldre skivor.

Det är fantastiskt bra. Inte jazz. Etiopisk musik, med tenorsaxofon, och klarinett, men jag tänker då och då på Albert Ayler, när Mekuria vandrar runt en melodi, en skala, och när The Ex skruvar upp tempot, hackar med gitarrerna, på "Abbay Abbay/Yene Ayal", och Mekuria helt plötsligt tar några vrål med saxofonen är inte Mats Gustafsson långt borta. Mats Gustafsson har spelat med The Ex & Mekuria, I Addis i början av förra året, till exempel, men är inte med här, det är däremot Ken Vandermark och ett par andra blåsare, som Joost Buis (trombon), Xavier Charles (klarinett) och Ex-medlemmen Arnold de Boer (trumpet). De hörs ibland, tydligast på en annan krigarsång, "Aha Gedawo", skivans punkigaste låt, vasst klarinettsolo av Xavier Charles.

I centrum - hela tiden - Getatchew Mekuria. På inledande "Ambassel" har de klippt in ett klarinettsolo från en gammal skiva, spelar ingen roll, det är en levande tolkning av en storartad, medryckande sång där den djupa, mystiska etiopiska harmoniken fängslar och förför. "Tezeta" känns också igen från förr, men den gör han solo här, bluespoesi från Addis Ababa. The Ex kompar, ligger i bakgrunden, Andy Moors och Terrie Hessels elgitarrer är aldrig i vägen, Katherina Bornefelds trummor marscherar fram i synk med Mekurias känsliga saxofonspel som känns uråldrigt och tidlöst, som hämtat från en helig källa.

Samarbetet mellan The Ex och Getatchew Mekuria dokumenteras i cd-häftet med bilder och texter, minnen, fakta, egna ord av åldermannen. Men inte bara det, på en bonusskiva finns det ytterligare tio låtar, sju av dem hämtas från konserter 2004 och 2009, där även ICP dyker upp, inspelningar från det första mötet, i Amsterdam. "Bati", även med på första skivan, framförs solo, från förra sommaren, när musiken presenteras för bandet. Och, inte minst, två arkivinspelningar från tidigt 60-tal som hämtats från gamla kassetter. Svajigt, men otroligt intressant att höra, här spelar Mekuria med Police Orchestra och Hailie Selassie 1 Theatre Orchestra. "Shellelle" och – återigen – "Ambassel". Den förstnämnda går in i en annan låt, Mekuria spelar och spelar, sångare sjunger inlevelsefullt, i en slags dialog mellan en man och en kvinna. Extralåtar som ger ytterligare en dimension till skivan, vidgar bilden av en enastående musiker.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry