Gipsy Rhumba – The Original Rhythm of Gipsy Rhumba in Spain 1965-1974

Diverse Artister
Gipsy Rhumba – The Original Rhythm of Gipsy Rhumba in Spain 1965-1974
Soul Jazz

Av: PM Jönsson

Publicerad: ons, 2014-04-30 08:50

Märkligt egentligen när Gipsy Kings blev stora över hela världen i slutet av 80-talet. "Bamboléo" hördes överallt, jag köpte Lp:n och övervägde till och med att se dem live, på Scandinavium om jag minns rätt. Men så blev det inte, pengarna gick till indierock i stället. Däremot, sex-sju år senare, inhandlades trippelcd:n Duende: the Passion & Dazzling Virtousity of Flamenco (Ellipsis Arts) som sträcker sig från traditionalister till flamencorock. Gipsy Kings fick inte vara med där och på Soul Jazz-samlingen är det såklart frånvarande, eftersom Gipsy Rhumba – The Original Rhythm of Gipsy Rhumba in Spain 1965-1974 dokumenterar en era innan den välkända flamencogitarristen Manitas de Platas ättlingar från båda sidorna av Pyrenéerna tog in genren på topplistorna.

För visst är det romsk rumba som Gipsy Kings spelar mer än någonting annat. Troligen influerades de starkt av många av namnen på skivan, som i sin fysiska form förutom 20 låtar även innehåller ett häfte på 60 sidor med bilder och text av experter på området. Jag är mer förtjust i den mer traditionella flamencon, med gitarrister som spelar så att man tappar andan och passionerande sångare och sångerskor som Camarón de la Isla och gamla inspelningar med till exempel La Nina de los Peines.

Gipsy Rhumba är något annat. Flamenco som beblandades med latinsk rumba och annan populärmusik från Kuba och andra platser, där den virtuosa strängtekniken ofta ersattes av gitarrister som spelade med hela handen, i en så kallad fläktstil, el ventilador. Handklapp förstås, men även en hel del blås och piano som andas Karibien. Ibland blir det enformigt, andra låtar är svåra att ignorera, flamencon och rumban liksom trycks ihop och skapar ett gott sväng. Och det är häftigt och intressant att höra en genre födas - en liknande samling har aldrig släppts utanför Spanien tidigare - särskilt när både musik och sång är något ruffigare som på "Che Camino" med Maruja Garrido. Låtarna med kvinnliga sångerskorna som nämnda Garrido, Lola Flores och Dolores Vargas - vars "Anana Hip", med fuzzgitarr och hysterisk kör, kunde vara hämtat från en katalansk version av hippiemusikalen Hair – sticker ut, de har ett annat riv och driv i sången.

Men, vad hör jag, i huvudet, när skivan tagit slut. "Bamboléo". Och Gipsy Kings andra stora hit, "Volare". Nåja, tack Soul Jazz för lektionen!

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry