Goat World Music

Goat
World Music
Rocket Records Launch048

Av: Jens Holmberg

Publicerad: sön, 2012-12-09 19:26

Det sades att de var voodoopräster från Korpilombolo. Maskerade, mystifierade och dionysiska. Goats skiva med den ironiska titeln World Music slog ned som en bomb och hyllningarna lät inte vänta på sig. Vi drabbades av Voodoo magic. Fucking voodoo magic, man! Först i Storbritannien, där de togs emot som kungar när deras skivbolag Rocket Recordings tryckte på avfyrningsknappen. När det sedan kändes som halva hipstersverige ställt sig i kö utanför Truckstop Alaska på Hisingen en iskall och regnig oktoberkväll var det det ultimat bevis på att Goat inte längre kunde betraktas som ett undergroundfenomen.

World Music har Goat skapat ett mikrokosmos, sprunget ur rockhistoriens alla hörn och kanter. I det ljuset kan vi faktiskt kalla det de sysslar med för just ”World Music”. Till skillnad från andra moderna mystiker som de maskerade hårdrockarna i Ghost och brittiska Uncle Acid and the Deadbeats framstår Goat som betydligt mer kreativa och utlevande. Istället för att fastna i 60- och 70-talets hårt exploaterade rockmylla har bandet istället höjt blicken och skapat ett eget sound som svävar fritt över stad och land. Här finns inslag av hypnotiska Can-excesser, afrobeat, MC5-fuzz, österländsk rocktrance och svensk folkprogg.

Även om jag inte riktigt blir klok på hemlighetsmakeriet som bandet omger sig med så är det samtidigt skönt att slippa personfixeringen som så lätt kan uppstå. Om det är en publicitetsstrategi från bandet, likt Ghost, eller bara en rolig lek med identiteter och musikindustrins mekanismer spelar egentligen igen roll. Musiken överskuggar allt det där och jag tror att Goat skulle klara sig utan såväl voodoomasker som fräsiga bakgrundshistorier.

Kvinnan som sjunger bakom en av maskerna har osedvanligt skönt riv i rösten. Tillsammans med bandets polyrytmiska explosioner och snygga riff skapas oemotståndliga och gravt hitiga låtar. Det är skickligt och snyggt producerat. Bitarna faller en efter en på plats och ett bättre och mer helgjutet psykedeliskt album än så här hittar jag nog inte detta år. Lyssna på den funkiga "Run to your Mama", den folkproggiga "Diarabi" eller den Lagos-fluktande "Disco Fever" så förstår du vad jag menar. 2012 var getens år.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry