Grails: Acid Rain

Grails
Acid Rain
Temporary Residence TRR 147 (Border)

Av: PM Jönsson

Publicerad: tis, 2009-09-29 01:40

Det esoteriska postprogpsykedeliabandet Grails har inspirerats mycket av undergroundfilm. Portlandgruppen har säkert närlyssnat på soundtrack till gamla Herzogfilmer och andra mer obskyra rullar och det är ingen hemlighet att de precis som många andra musiker på senare tid har frossat i italiensk skräckfilm från 70-talet. Ni vet, Dario Argentos filmer med musik av Ennio Morricone och Goblin. Det här intresset sipprade igenom på många av låtarna från Grails starka fjolårsalbum ”Doomsdayer´s Holiday”

Och när man kollar på de sex videor som finns på dvd:n ”Acid Rain” blir kopplingen ännu tydligare. Det är Grails trummis Emil Amos som klippt ihop filmerna till fyra av de bästa låtarna från ”Doomsdayer´s Holiday” samt ”More Extinction” från förra albumet ”Burning Off Impurities” och ”Take Refuge” från ep:n ”Take Refuge From Clean Living”.

Finns det inte en risk att de går vilse i exotism och fastnar i överdriven undergroundestetik? Nja, jag tycker inte det, filmerna passar perfekt till musiken och jag köper till och med några halvpornografiska inslag som säkert kommer ifrån just en italiensk sjuttiotalsfilm. Vi får även lite naket i vad som ser ut som en ockult rit à la Kenneth Anger, statyer, skelett, kranium, japanska journalfilmer från andra världskriget (?), sci-fi-vibrationer, samurajscener, romarriket, ormtämjare, ett klipp när Jimi Hendrix eldar upp sin gitarr och berg och pyramider. Bli inte förvånade om Grails har Alejandro Jodorowskys kultklassiker ”Holy Mountain” på dvd-spelaren i turnébussen.

Det är snyggt ihopklippt, vissa motiv återkommer, och som sagt, musiken skapar den här typen av bilder. Grails plockar från de senaste decennierna (de har gjort covers på alltifrån Ventures till Flower Travellin Band och Sun City Girls) och skapar en egen, pulserande, svävande, hybridmusik. Mystiken finns alltid där, fantasier om Silkesvägen och Taj Mahal, men varför inte, jag reser gärna iväg, drömmer, vidrör det okända.

Videon till ”The Natural Man” sticker ut. Den är narrativ, vi får se en vetenskapsman vid arbetsbordet, det handlar om evolutionen, tidningsklipp som visar vägen från apa till människa, men givetvis finns det en märklig knorr, när barn och ungdomar smeker och undersöker skallar, en helt bisarr sekvens, tyvärr finns det inte uppgifter om varifrån Grails hämtat alla klipp. Kanske inte konstigt, tveksamt om de ansökt om rättigheter till den stora mängden bilder och filmer.

Jag har svårt att släppa videorna, men ”Acid Rain” har mycket mer. En avdelning på en halvtimma heter ”earlier days”, med turnéfilm från gruppens första Europatripp 2004, scener från inspelningen av en ”Latitudes”-session och livesnuttar från 2006 och 2008. Lite kul att se när de övertalar en stenad bandbokare (?) att visa dem gamla byggnader, men det är liveklippen som är mest intressanta. Grails violinist Timothy Horner (som tydligen försvann för några år sedan, ingen vet vart han har tagit vägen) är med på de äldsta inslagen, Emil Amos trummar utan stockar, och även om Grails första skivor gavs ut på Neurosis skivbolag Neurot hör man att de vid den här tiden var kraftigt påverkade av ”postrock”-scenen.

Man får även 40 minuter från en konsert från Knitting Facory, New York hösten 2007. Inte särskilt spännande filmad och ljudet har vissa brister, men jädrar vad de fläskar på i långa, orientaliskt inspirerade låtar som ”Silk Road” och ”Take Refuge” Det är hårdare, råare och mer rakt-i-magen än på skiva, glödande gitarrsolon (både akustisk och elektrisk gitarr), och basen och trummorna bankar och slingrar sig runt i magiska cirklar. Det är ruggigt bra. Träd, Gräs och Stenar som metalband. Eller nåt. Ni som kunde/kan se Grails i Stockholm i onsdags eller i Oslo i går eller i Köpenhamn på lördag måste vara lyckliga.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry