Guillaume Belhomme, Daunik Lazro, Sales Rectangles, Vieux Carré

Lenka Lente ger ut en fantastisk serie ofta experimentella texthäften med en mini-cd. Språk franska, men ofta funkar det ändå och den vidhängande musiken brukar vara av bästa märke.
Guillaume Belhomme har tagit sig före att kommentera en hel serie streckkoder.
Det är som bilder där en text klipps in för att ändra uppsynen. Som om han varit inne på Monoprix och lyssnat på kundernas konversationer, deras frågor inför något varuställ, samtidigt som han kopierat streckkoderna.
Jag har inte försökt tyda koderna. Det kanske går, men jag har nöjt mig med Belhommes halvtorra kommentarer, typ ”först ska du fixa ordförrådet”, ”var finns ficklampor”, ”den där typen som spelar allan har jag dåliga erfarenheter av”…
Det är enkelt och sätter igång fantasin. Snart uppstår ett slags vardagsmönster, obetydligheter, som omger människor, ja, varför inte på shoppingturer i Monoprix.
Allt tungt och viktigt undviks. Varför jag tappar orienteringen. Och därmed tänker jag på att gå vilse, att råka in ett stadslandskap, som är bekant men plötsligt outgrundligt, där allt blir främmande. Vem blir jag då?
Omslaget till det lilla häftet är just en stadskarta utan några som helst namn.
Boken blir således som att huvudstupa zooma in någon av alla de markerade fastigheterna, bara ha de obekanta streckkoderna att orientera sig efter medan alla dessa vardagliga meningar surrar runt mig. Så begripliga att de saknar mening.
Men så har det lilla häftet ett makalöst spår. Soundtracket till när jag kommer bort i varuhuset i den okända staden bland obekanta varuhyllor spelas på barytonsax av Daunik Lazro. Han skulpterar, smeker, modellerar melodin om det gamla kvarteret, ”Vieux Carré”, ett stycke av Joe McPhee. Bekant, lugnt, tryggt, säkert och så fantastiskt som en av vår tids mest underskattade blåsare kan spela framstår det trygga och varma i barytonsolot som kontrast mot det kodstreckade kafkahumoristiska infernot hos Belhomme. Det är mycket smart och intelligent sammanställt.
Om du kan franska eller inte är inte helt centralt, det går att titta på sidorna och lyssna på Lazro.