Gul 3/ Tetuzi Akiyama Nero’s Expedition

Gul 3/Tetuzi Akiyama
Nero’s Expedition
Monotype Records LP001 (endast vinyl)

Av: Magnus Nygren

Publicerad: fre, 2009-11-20 13:51

Nero’s Expedition sker ett mycket spännande möte mellan svenska Gul 3 och den japanske gitarristen Tetuzi Akiyama. Med titlar tagna från texter av Moondog spelar de sex låtar som mestadels håller sig inom det abstarkta ingenmanslandet mellan akustiskt och elektroniskt, ibland benämnt som EAI, elektroakustisk improvisation.

De svenska inslagen i denna genre är få, Gul3 har tidigare funnits i dess utkant och att trumslagaren Henrik Olsson och cellisten Leo Svensson också finns i kretsarna runt skivbolaget Bombax Bombax är inte en slump, då detta bolag med Magnus Granberg och Anders Dahl i spetsen är en liten men ettrigt pådrivande kraft.

Att då få spela med Tetuzi Akiyama är naturligtvis stort. Och i huvudsak möter Gul3 upp med all den heder på denna skiva inspelad i Stockholm 2006. I ”Denying Neros vessels passage” låter de dock, tror jag (!), Akiyama alltförlänge ensam vara det arga bi som ivrigt surrar omkring och sprider ilska. Ett större motstånd, eller medhåll, hade inte skadat. Visst, soundet är både mäktigt och spännande och hade troligtvis klarat sig alldeles självt, men nu var det ju inte så. Nu fanns det fler i ett gemensamt sammanhang.

På ”Nero’s expedition up the Nile” och ”Failed” funkar det bättre. Alla bidrar till de musikaliska ytorna, det är längsgående ljud som skapas. Inga melodier, nästan ingen rytmik förutom pulser. Sound, sound, sound! Pulsen är betydande i ”Failed” som i sin hårdhet är både rå och skrovlig. Övertonerna far runt som spöken i den täta dimman. Johan Arrias sax sticker ut i ”Nero’s expedition up the Nile”, med en minimalistiskt hållen ton skapar han i den elektroniska klangbilden en parallell tillvaro byggd på det primitiva och rituella. Mycket fint!

Det är svårt att inte falla för Tetuzi Akiyamas gitarr. Trasig och sorglig är den mycket vacker på ”The Water Hyacinths” och ”Through the Sud of Nubia” gör han med smakfullt minimalistiskt spel till en sådan där låt som bara är, som vägrar att göra anspråk på att leda någonstans.

Minimalistisk EAI lider många gånger av att musiken framförs i ett anonymt sken. Vem som gör vad är svårt att höra, att sticka ut tillhör inte vanligheterna. Det finns dock lättnader. Denna skiva är ett exempel på det, de olika musikerna får sätta prägel. Tetuzi Akiyama gör det, Johan Arrias gör det. Att det sammantaget inte lyckas helt på en av låtarna är en annan sak.

Omslaget till denna vinylskiva är mycket fantasifullt. Det polska bolaget Monotype har gått långt i återanvändadets konst då de helt sonika tryckt omslaget på ett ut-och-in-vänt gammalt lp-fodral: en James Last-skiva, troligen inhandlad på loppis. Omslag och tryck av Peter Larsson.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry