Guy/Gustafsson/Strid_Tarlfala_Vilnius Explosion

Barry Guy / Mats Gustafsson / Raymond Strid
Tarfala
Maya Recordings MCD0801
Mats Gustafsson
The Vilnius Explosion
NoBusiness Records NBCD1

Av: Magnus Nygren

Publicerad: sön, 2009-10-04 23:15

Efter ett kort sökande öppnas alla kranar från den fenomenala trion Gustafsson, Guy och Strid på cd:n "Tarfala" på det schweiziska bolaget Maya Recordings. Trion suger in kraften ur fjällområdet Tarfala vid Kebnekaisemassivet och förmedlar den en kväll på Nya Perspektiv i Västerås i oktober 2006. Det gnistrar av kreativitet, lust och förmåga.

Den 27 minuter långa titellåten är en sådan fröjd att lyssna till att resten av skivan ofrånkomligen hamnar i skugga. Flera gånger gör sig Albert Aylers trio med Gary Peacock och Sunny Murray påmind. Visst, Mats Gustafsson är i sig influerad av Ayler men här handlar det om gruppsoundet, hur de gemensamt får det att gå ihop, hur det disparata blir någonting helt och självklart. Barry Guy ställer in basen på samma intrikata våglängder som Peacock, låter den föra ett eget liv i trion, gå på egna upptäcktsfärder som leder in och ut ur sammanhangen med Gustafsson och Strid. Soundet är öppet och transparent – allt står för öppen ridå. Varje detalj hörs även i stunder då musiken rusar fram. Raymond Strid vandrar från torra polyrytmiska formuleringar till att driva upp tempot till vansinnesnivåer. Till detta en Mats Gustafsson i toppform. Han kan inte hålla sig utan måste då och då rusa upp till bergstoppen och skrika allt vad han orkar ut över vidderna. Det bästa sker dock mellan dessa vrål, när han spottar fraser ur saxofonen, snurrar upp virvlar av toner och gråter i kapp med Ayler. Han är mångordig och varierad.

Under lyssnandet återkommer jag ständigt till Barry Guy. Hans stora otympliga instrument känns så lätthanterligt i hans händer oavsett om han använder stråke eller fingrar. I detta trioformat ställs ju saxofonen ofta i centrum, här är basen dess jämlike och Raymond Strids trummor kommer inte långt efter.

Som sagt, det är svårt att samla sig för nästkommande låtar. Men det finns goda stunder även här. I den tyngdlösa ”Taku” tar sig musiken lågmält dronande skepnader och i den långa ”Icefall” förlöses den inledande hårda vassa strukturen av något som liknar svängande jazzbas från Guy. Mats Gustafsson är dock snabbt framme och rätar ut det hela i ett nästan linjärt spel.

"Tarfala" är som ett kärt återseende mellan dessa tre improvisatörer som har en lång gemensam musikalisk historia. Gustafsson och Strid har spelat ihop i Gush sedan 80-talet, Gustafsson och Guy släppte en cd tillsammans med trumslagaren Paul Lovens redan 1992. Och Strid återfinns i Barry Guy New Orchestra.

På ”The Vilnius Explosion” finner vi istället Mats Gustafsson i en tillfällig konstellation med fyra musiker från Litauen. Skivan är den första på det Vilniusbaserade skivbolaget NoBusiness Records och består förutom av Mats Gustafsson av basisten Eugenijus Kanevicius, saxofonisten Liudas Mockunas och trumslagarna Arkadijus Gotesmanas och Marijus Aleksa, fyra av de mest framstående jazzmusikerna i Litauen.

Det är en bra skiva med explosiv sprängkraft. Den inledande låten – ”Untitled (Just say no)” – på 31 minuter tar upp mer än hälften av skivan och mer dronande partier varvas med tryckande frijazz. Gustafsson spelar hårt och av litauerna är det basisten Eugenijus Kanevicius som sticker ut mest. Saxofonisten Liudas Mockunas parerar Gustafsson ganska väl med ett rundare och mer inlindat melodiskt spel även om han också kan fräsa till.

På ”Untitled (We don´t remember)” får Kanevicius ett större utrymme med inledande bassolo. Det är vackert tillbakahållet i det högre registret och utvecklas till en bra duo med Gustafsson. Roligt att höra att det finns goda frijazzmusiker utanför de vanliga territorierna.

(Recenserad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry